Författararkiv: ingemarpettersson

Kärleken till de vita älgarna

Tiden springer iväg och jag vet inte för vilken gång i ordningen som jag startar ett inlägg med just dessa orden. Det händer mycket i naturen och jag försöker vara ute så mycket som möjligt vid denna tid på året. Mitt senaste inlägg var för över en månad sedan och då skulle jag snart uppdatera med mina vita älgmöten som jag har haft i år. Det har såklart blivit en hel del möten till sedan dess för min kärlek till de vita älgarna tar aldrig slut. 

Långt mellan uppdateringarna

Jag har även varit riktigt dålig under en period vilket har påmint mig om hur skört mycket i livet är. Några av er vet säkert att jag är gammal cancer patient och jag var inte så tuff när man i skiftet juni/juli hade uteslutet det mesta i sjukdomsväg utifrån mina symptom. Det som återstod var en skiktröntgen på skallen och man förberedde mig på det värsta. Fantastiskt nog så hittade man inget och jag nu är sakta men säkert på bättringsvägen. En god vän sa skämtsamt till mig efteråt att jag aldrig har haft något i huvudet så man hade inte behövt lägga pengar på en röntgen. En stor del av mina naturstrapatser är faktiskt ren medicin, för vad är mer läkande än just naturen. I bland så kan jag faktisk sakna tiden när jag alltid sa att minneskortet inte behöver vara med för jag skall bara njuta. Nu när bilderna fyller ett kommersiellt värde så får jag allt varsågod att stoppa i minneskortet i kameran. 

Munkedals vita älgtjur

Munkedals vita älgtjuren en tidig morgon i juni 2017.

Intresset för dessa vita älgar växer så lavinartat så man blir nästan mörkrädd och orolig på flera olika vis. Jag har uttryckt min oro för älgarna vid tidigare tillfällen (länkar längre ner) och jag gör det ofta när jag pratar med andra fotografer. Självklart så förstår jag att en kraftigt bidragande orsak till intresset bör vara alla mina publiceringar. Det innebär ju att jag egentligen kastar sten när jag sitter i ett glashus. Den vita älgen i Munkedal tål trycket som den får stå ut men och där uppstår det inga problem med trafiken för de boende heller. Där tipsar jag alla som frågar och upplyser alla med den informationen som jag har samlat på mig. Jag har egentligen svårt att hålla räkningen på hur många fotografer som jag har guidat i området. 

Värmlands sagoälg

Som hämtad ur en saga och inklipp i denna värld. På en nyklippt gräsmatta för att göra det hela ännu mer konstigt, självklart så är hela synintrycket insvept i en magisk dimma (2016).

I Värmland så pratar man nästan bara om en specifik vit älg om inte några vita älgkalvar visar sig för stunden. Älgen man pratar om är en stor vit skoveltjur som jag har haft förmånen att titta till under fyra år, vilket har varit helt fantastiskt. Jag lämnade med varm hand över ett tips om älgen till SVT´s filmare Ulf Jonasson för ett antal år sedan och han startade upp sitt filmprojekt på älgen. Utöver Ulf så har jag aldrig nämnt området där älgen går för någon just för att jag är genuint orolig för älgen. Jag hoppas verkligen att filmen inte kommer påverka älgen och området i för stor utsträckning heller.   

Vilda djur

Det är såklart inte konstigt att ryktet om den stora vita älgen nu har spridit sig ganska så vida omkring och att alla vill se den. Något som gör mig orolig är att dessa älgar släpper lite på sin naturliga skygghet med tanke på hur mycket mänsklig närvaro de får. När jag håller föredrag brukar jag säga att står det en brun älg vid vägen och det kommer hundra bilar så kör alla förbi. Står det däremot en vit älg så stannar alla hundra bilarna och förarna ringer till minst femtio olika vänner och berättar. Vi skall aldrig glömma att det handlar om vilda djur och i den stora Värmlands älgens fall ett stort vilt djur. Det känns så respektlöst när man springer närmare och närmare för att få den unikaste bilden. Nu har det nästan blivit en sport vem som kan komma närmast älgen och fotografer kan vara synliga i skogen med vidvinkel objektiv. Visst de får extremt unika bilder men var är respekten för det vilda! 

Trivs med livet 

Munkedalsälgen ovan trivs med livet och behöver inte heller stå ut med några större störningar annat än att bilar stannar och tittar ibland. Där uppstår det inte heller några konflikter med markägare eller fastighetsägare då vägarna i området är stora och sväljer mycket trafik. 

Hormonpåslag när vi närmar oss brunsten

Nu är det redan augusti och i slutet på denna månad kommer den stora Värmlandsälgen feja sina horn. Det som styr allt detta är hormonpåslaget som kommer smygandes nu inför brunsten som sker i höst. I takt med andelen könshormon ökar i kroppen så skruvar även denne herre upp sitt humör. Jag skrev ifjol att vi får se upp så ingen av dom fotograferna som definitivt gör övertramp mot älgen får sig en omgång. En fotograf blev faktiskt attackerad i samband med att älgen fejade hornen ifjol. Vet inte om fotografen i fråga gjorde ett övertramp då jag inte var med vid tillfället och jag skall inte sitt här och döma någon. Han fick i alla fall kasta sig hals över huvud bakom ett träd när älgen gjorde ett riktat utfall. Det var definitivt inget skenutfall och fotografen trodde att han skulle bli både sparkad och stångad på marken. Som tur är gick det bra med honom och även hans utrustning klarade sig bra efter omständigheterna. 

Respekt

Jag upprepar samma mantra som jag skrev ifjol att det är respekt och sunt förnuft som gäller när man är i skogen. Förstår inte hur man vill ha en bild/filmsekvens där man vet att man har gjort ett övertramp. Det är stora vilda djur som kräver respekt och skall behandlas med respekt. I fallet med Värmlandsälgen så får han ju dras med fotografer i sina hemma marker så gott som dagligen och under långa perioder så lämna avstånd! Respektera markägare, fastighetsägare och jägare i området och detta gäller ju alltid om vi så bara tittar efter en kolrast.

Inget av det jag skriver handlar egentligen om att vi fotografer inte skall komma till skada. Det handlar om respekt för det vilda och vackra vi har i våra skogar. Sedan så vet vi vem som får plikta med livet om han ”talar” en fotograf till rätta som gör ett övertramp. Då skriver såklart älgen på sin egna dödsdom ganska så omgående. Vilda djur skall alltid vara vilda och när dessa djur släpper på sin skygghet för oss människor så händer det tråkigheter.  

Gå gärna in och läs mitt inlägg daterat den 10 juli 2016, tyvärr fick jag rätt i att älgen gick till attack. Nedanför rubriken ”SVT visade …” så handlar det om det jag skriver nu. 

http://www.ipnaturfoto.se/vit-alg-dimma/

Här finns en annan filmsekvens från i somras på Munkedals älgen som jag skrev om senast.

http://www.tv4.se/nyheterna

Ta hand om er och våra vilda djur! 

/Ingemar 

 

Rådjurshona med horn och kid

Den senaste tiden så har jag lagt undan de vita älgarna för att försöka få lite fler möten med en helt unik rådjursget som har horn. Detta är ett fenomen som jag tidigare har hört talas om men aldrig själv upplevt i fält, tro faktiskt inte att jag ens har sett det på bild. Av en ren slump när jag rörde mig i ett område som jag inte brukar vara i så ofta så fick jag syn på en geten med ett kid. Döm om min förvåning när jag i teleobjektivet ser att geten är hornbärande. 

Statens veterinärmedicinska anstalt. 

Den hornbärande geten tvättar ömt kidet.

Detta möte resulterade i att jag tog kontakt med Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) där Erik Ågren chef för viltsektionen svarade på frågorna. Han bekräftade att man under de senaste trettio åren endast har noterat 40 individer där geten har haft någon form av horn. I detta fallet så är ju geten i livet och vid sin sida har hon ett till synes fullt friskt kid. Som vanligt när det gäller allt med naturfotograferingen så måste man investera massor av tid. Så jag lade undan mina vita älgar som jag har lagt en del tid på denna försommar och riktade in mig på denna get med sitt kid.

Film på den hornbärande geten 

Kidet får di av den hornbärande rådjursgeten

Kidet får di av den unika rådjursgeten som har horn.

Det var fantastiskt att jag tillslut fick bilder när geten lockade upp kidet och gav det di. Tyvärr på långt håll i ganska så hårt ljus då solen hade arbetat sig tämligen högt upp. Fast som dokumentation på en unik händelse så håller dom och det ligger såklart massor av bompass bakom mina bilder. Jag kommer fortsättningsvis lägga en hel del tid i detta område för att se hur det går för geten med sitt kid. Troligen så kommer nästa år bli ännu mer spännande för vem vet får hon alltid horn eller var detta en engångsföreteelse. Tyvärr så får oftast dessa hornbärande getter något som man benämner för perukhorn vilka kan växa abnormt. Tillslut så kan perukhornen växa ner över ögonen och bli en extrem plåga för djuret. Så det finns egentligen ganska så mycket smolk i ”glädje bägaren”. Som fotograf så är det spännande att kunna hjälpa till och dokumentera detta sällsynta fenomen men det finns som sagt en mörk baksida. Frågan man kan ställa sig är om hon skall plockas bort för att inte föra sina gener vidare och då såklart skickas till SVA. 

Som ni märker så blir det lång tid mellan mina uppdateringar mycket beroende på att jag försöker hålla tiden vid datorn på ett minimum. Jag har en axel som inte ens gillar en minut vid datorn och så har jag en del åtagande som måste skötas. Sedan så vill jag vara så mycket som möjligt ute i naturen vilket har fungerat hyfsat i juni. Hela maj gick nästa bort då jag hade en hel del föredrag som faktiskt av många anledningar är mer krävande än man kan tro. 

Någon har säkert sett min filmsekvens som TV4 visade för ungefär två veckor sedan på den vita älgen i Munkedal. Jag kommer säkert tillbaka till mina älgmöten som jag har haft i år när jag får lite bättre tid och blir piggare i kroppen. 

Facebook och instagram

Titta gärna förbi min Facebooksida eller mitt instagram konto för dom uppdaterar jag lite mer frekvent än just hemsidan (namnen är klickbara).

Vill ni läsa mer om den unika geten så finns det lite att läsa på länkarna nedan:

Göteborgs Posten

Jaktjournalen

 

Må väl!

/Ingemar 

De vita älgarna

Under vissa perioder så är jag en ganska så aktiv med att föreläsa men jag brukar inte göra någon större reklam för det. Nu gör jag dock ett undantag då det blir en större föreläsning på Bohusläns Museum i Uddevalla om de vita älgarna.

De vita älgarna på Bohusläns museum 

Affisch inför bildvisningen.

Det kommer såklart handla mycket om vår lokala kändis som finns i Munkedal men även en del om de Värmländska älgarna. Vad är det egentligen som gör älgarna vita och hur klara dom sig i naturen. Hur fungerar det vid höstens älgjakt? Ja, frågorna kan vara många men jag hoppas kunna ge er svaren. 

Munkedals stolthet

Den vita älgen som går i Munkedals kommun.

Förhoppningsvis så kommer det att bli en trevlig stund med både stillbilder och filmsekvenser. Jag hoppas att kunna gå till djupet med det mesta som rör våra vita älgar i landet som jag har vigt de senaste sju åren åt. I Värmland finns troligen över 90 procent av landets vita älgar, utöver mängden så finns även landets största vita älgar där.  

Världens största vita älg?

Troligen världens nu levande största vita älg finns i Värmland.

Hoppas vi ses på Bohusläns museum i Uddevalla den 18 maj klockan 18,00. Det är ett inträde på 80 kronor och biljetter köps i museets biljettkassa. Detta är ett samarrangemang mellan Bohusläns Museum och Studieförbundet Vuxenskolan.   

 

Väl mött!

/Ingemar 

 

Gammelskogens krigare

Det är inte bara hos fasanerna som det har varit en hektisk tid nu under våren. I gammelskogen har det under våren pågått ett skådespel av stora mått när tjädrarna har spelat för att vinna sina hönor. Detta sker på små begränsade platser som man kallar för spelplats. I Sverige så finns det några fåglar som varje vår samlas på spelplatser och det är bland annat tjäder, orre, brushane, och dubbelbeckasin.  

Tjäderspelplats

Tjädertuppen har slagit sig ner i trädet sent på kvällen.

Tupparna ankommer redan under kvällen för att börja spela i det första gryningsljuset. Oftast så hör man när tupparna landar i träden runt spelplatsen med ett ljudligt buller. Det är verkligen ett av vårens höjdpunkter att få bevittna ett tjäderspel på nära håll. Tupparna brukar muta in vissa sektorer av området så med lite tur och träff så kan gömslet hamna rätt. 

Hormonstinn tjäder tupp i morgonljus.

Spelgalen tjädertupp

Det händer även att någon tupp inte inser att vårens begivenheter är över för denna vår. De har ett extremt hormonpåslag vilket resulterar i att de blir vad vi brukar kalla för spelgalna. Tupparna som är spelgalna är oftast helt orädda för människor och går snarare till attack än att de tar till flykten om en människa kommer gåendes. Tyvärr så händer det att dessa tjädrar råkar illa ut om de befinner sig i områden där det finns människor. 

På tjädertuppens kulle fanns en gammal torr stock.

Tyvärr så kan jag inte ligga ute som vill men jag har ändå fått min beskärda del av gammelskogens krigare i år. Det har blivit många spännande möten men oftast så är det långt håll och tidigt på morgonen när det är dåligt ljus. Fast det räcker nästan bara att man har fått hört tjädertuppens underbara läte så är våren räddad.

Tjädertuppens spelläte

På filmen så hör man verkligen tjädertuppens karaktäristiska läten när han går på sin kulle som han försvarar mot konkurrenter. Detta är som sagt ett av vårens stora skådespel som man alltid längtar efter. 

Tjädertuppen en tidig morgon.

Hoppas att ni alla får en fin fortsättning på veckan.

Mvh

/Ingemar 

 

Hektiskt tid för fasanerna

Fasanen härstammar ursprungligen från Asien och sattes i slutet på 1800-talet ut vid större gods och herrgårdar. Utplanteringarna gjordes främst för att få ett tillskott bland de jaktbara viltarterna vid dessa gods och herrgårdar. I dag anser man att arten är en naturlig del av vår svenska fauna då fasanen har etablerat vilda livskraftiga bestånd i en stor del av södra och mellersta Sverige.

Fasantuppen håller koll på områdets honor.

Fasanen är en stannfågel och rör sig tämligen korta sträckor inom sitt hemområde lite beroende på årstid. Det kan skilja några kilometer mellan häckningsplatsen och vinterområdet. Just nu är det en hektiskt period för fasanerna och tuppen avslöjar sig främst genom lätet som hörs vida omkring i jordbruksmarkerna.

Fasantuppens läte ljuder över jordbrukslandskapet.

Tupparna är mycket aggressiva under häckningsperioden och patrullerar ständigt fälten i jakt på inkräktare. Lätet är ett sätt att berätta att området redan är upptaget och vem det tillhör. Tuppen kan ha ett ganska så stort antal hönor som han parar sig med så det gäller ständigt att freda sitt område och sina honor.

Full fart på fasantuppen

Tuppen är på jakt efter en inkräktare.

Skyddande täta snår med växelvis öppna fält och ängar är fasanernas favoritbiotop. De lever ett ganska så undanskymt liv i dessa täta snår där de även hittar födan. Födan består främst av insekter, maskar, bär och frön och det händer att fasaner dyker på vid fågelmatningar vintertid. Vintern är en hård tid för fasanerna och dom plockar tacksamt upp spill från fågelbordet.

Fasan med långsam slutartid 

Fasantuppen fläktar med vingarna.

När tuppen gol så viftar den alltid kraftigt med vingarna och ganska så ofta sker detta från en favoritplats. Jag har under våren lagt stor tid på fasanerna i ett område då det har passat perfekt i tiden att besöka dem efter morgonens älgjakt. Tuppen brukar kliva upp på sin speciella plats några gånger varje morgon, då gäller det att vara med. Det blir oftast effektfullt med en lite längre slutartid när man fotograferar fast skärpan måste sitta på det viktigaste dvs ögat. Samtidigt som tuppen gol så ställer den sig på tårna vilket är omöjligt att kunna panorera med så det blir skarp. När den precis är färdig så har den fortfarande bra fart på vingarna men då håller den huvudet stilla vilket resulterade i bilden ovan. 

Jag är inne i en period där kroppen bråkar, jag har lite föredrag och såklart händer det massor i naturen. Detta innebär att datortiden är minimal även fast jag hela tiden lovar bättring men titta gärna förbi mitt Facebook konto som ni finner: facebook.com/ipnaturfoto.se eller mitt instagramkonto som finns här: instagram.com/ingemarpettersson Där är jag lite flitigare med att uppdatera. 

Ha en fin helg!

/Ingemar 

Glad Påsk-Happy Easter!

Påskharen tvättar sig vårsolen.

Som vanligt springer tiden iväg och det går långt mellan mina uppdateringar på hemsidan. Jag är lite flitigare på min Facebooksida med även där springer tiden ifrån mig. Just nu händer det mycket i naturen och jag försöker vara ute så mycket som möjligt. 

Jag vill önska alla en riktigt Glad Påsk!

Mvh

/Ingemar 

 

Hökugglor

Tiden springer som vanligt iväg och man hinner inte med allt som man vill av flera olika anledningar. Jag har i alla fall tittat till några av alla hökugglorna som har gästat oss under vinterhalvåret. Det började ganska så tidig i höstas med att hökugglor var synliga i Västra Götaland. 

Sittpinne uppsatt av trafikverket.

Hökuggla på vägskylt vid E6 i Strömstads kommun. 

I Strömstads kommun har det suttit en hökuggla precis vid E6:an under större delen av vintern. Det är ju ingen rolig miljö att fotografera en hökuggla i men detta är ju ändå en del av hökugglans liv. Har trafikverket varit snälla att sätta upp ”sittpinnar” vid vägen så skall de utnyttjas om det finns sork i markerna.

If looks could kill.

Hökugglan har mord i blicken när de spanar efter sorkar.

 Jag är extremt fascinerad av ugglor i alla dess former och längtar efter inventeringssäsongen av kattuggleholkarna som snart startar upp. När jag fotograferar hökugglor så står jag still och väntar på en plats så får hökugglan komma till mig. De är ju oftast helt oberörda av oss människor, fast det betyder ju inte att man skall klampa runt i i deras jaktmarker. Även om ugglan inte blir störd så skrämmer man alla sorkar vilket indirekt drabbar hökugglan.

Film på sorkjagande hökuggla. 

Vi har nog haft uppemot 10-12 stationära hökugglor inom Västra Götalands gränser under vintern. Tyvärr så har jag inte haft möjlighet att hälsa på dem så ofta som jag vill. Varenda minut som spenderas med en uggla är en minut av ren njutning oavsett om den sitter i en grantopp 200 meter bort. Möjligheten finns ju att den helt tyst kommer och sätter sig precis bredvid där man står på 15 meters håll. 

Världens mest uppkopplade uggla?

Hökuggla som sitter en trafikövervakningsstation,den uppmärksamme lägger säkert märke till att ugglan själv har en antenn.

En dag hade en hökuggla som jag fotograferade ett gammalt torrt grässtrå utstickande från huvudet som en extra antenn. Grässtrået fastnade där efter en djupdykning i det torra gräset under jakten på en sork. Jag kunde inte låta bli att skratta lite extra när ugglan flög upp och satte sig på övervakningsstolpe som var full av antenner och kameror. Nog måste detta vara världens mest uppkopplade uggla.. 

I bland är det skönt att lämna stressen vid motorvägen.

Nu står det en härlig tid för dörren och jag hoppas att ni som jag kommer kunna vara ute och njuta i stora drag. 

Ha en fin helg!

/Ingemar 

Nordic Nature Photo Contest 2017

I helgen avgjordes Nordic Nature Photo Contest (Nordiska mästerskapen i naturfoto) i Oslos konserthus under pompa och ståt. Jag hade helt otroligt nog kvalat in med två bilder bland de topp tio i kategorin däggdjur. Arrangör för fototävlingen är den stora norska tidskriften Natur & Foto tillsammans med National Geographic. Juryn bestod av några av nordens främsta naturfotografer som hade överlagt tillsammans med representant från National Geographic Norden.

Munkedals vita älg i gott sällskap på flera olika vis

En av mina två bilder som var med i finalen. Såklart så visade min bleka vän från Munkedal framklövarna igen fast inte bildligt denna gång då han bara sticker in huvudet som den linslus han är.

Däggdjursklassen är stenhård och ofta utmärker sig bilder från bland annat Svalbard, Island och Norge. Tyvärr räckte det inte hela vägen fram utan jag placerade som premierad, dvs delad 4:a då man bara utser topp tre. Vinnarbilden var från Svalbard och bestod av två isbjörnar som parade sig i motljus, en helt magisk bild! Det känns i alla fall som en stor vinst för mig personligen och för den typen av naturfotografering som jag ägnar mig åt. Jag har inte de kroppsliga möjligheterna att resa runt över hela världen eller som i detta fall hela norden runt. Under alla mina år med Munkedalsälgen så har jag haft upp emot 150 möten med han. Detta gör att jag tillåta mig att experimentera med olika bildkompositioner och ta bilder som man kanske inte hade gjort annars. Ibland så går mina chansningar hem och jag får han i annorlunda ljus, plats eller liknande andra gånger så ser jag bara rumpan på han när han drar till skogs. Situationen glider helt ur mina händer med det gör inget för vi har ju sets så mycket så jag vill lyfta mina bilder i stället för att ”bara” dokumentera. 

Räv med sork

En vanlig rödräv från Munkedal hamnade på delad 4:e plats (premierad) med bland annat en fjällräv från Svalbard.

Tänk att det är fullt möjligt att fotografera djur i grannkommunen som håller i dessa sammanhang, helt otroligt. Jag får lägga till att jag bor ju i Uddevalla och har alltid gjort även fast jag ibland blir presenterad som Munkedalsbo, ja värre saker har man hört i sitt liv.

 Nordic Nature Photo Contest, ett otroligt arrangemang

Jag med konferencier Anders Geidemark som är ett av de större namnen inom svensk naturfotografering och tillika juryledamot i tävlingen. Boken jag håller gavs ut i samband med tävlingen och innehåller alla finalistbilder. Foto: Heléne Hansson.

Det var ett fantastiskt arrangemang i ett magiskt konserthus i Oslo detta gjorde att hela inramningen blev extremt storslagen. Utöver att utse vinnarna i Nordic Nature Photo Contest (NNPC) så var det ett späckat program med tunga föredragshållare. Staffan Widstrand avslutade dagen med ett otroligt föredrag som bland annat handlade om Wild Wonders Of Europe, Rewilding Europe. Vi fick även en stor genomkörare på hans nuvarande skötebarn Wild Wounders of China som är ännu ett jätte projekt. Det är inte för inte som Staffan är listad som en av världens 40 mest inflytelserika naturfotografer. Så att Staffan körde sin bildvisning under namnet ”Don´t think bigg, think bigger”, känns som en självklarhet på alla plan med tanke på hans stora projekt.

Det var nästan helt slutsålt.

I väntan på prisutdelningen skall starta.. Foto: Heléne Hansson.

Utöver Staffan Widstrand så föreläste även Nina Jensen WWF, Erland Haaberg och Johnny Haglund. På utsidan salongen så hade de flesta större leverantörer av fotoutrustning samlats för att visa upp sina produkter. 

Vinnaren i däggdjursklassen flankerad av finalisterna

Vinnaren i däggdjursklassen Tommy Pedersen segerintervjuas av Anders Geidemark flankerad av alla finalister. Lägg märke till den helt otroliga parningsbilden på isbjörnarna.

Som jag skrev högre upp så är Munkedals vita älg i gott sällskap då den stod sida vid sida med valrosshona med ungar, fjällräv, späckhuggare, knölval, brunbjörn och varg. Sedan får vi ju inte glömma rävbilden som också kom från Munkedal, dessa bilder delade på 4:e platsen vilket benämns som premierade. Bilderna på späckhuggaren, knölvalen och valrosshonan med ungar var till och med helt unika undervattensbilder. Det var såklart flera olika klasser och man utsåg även en total segrare som fick titeln Årets Nordiska Naturfotograf. Svenske Nicklas Wijkmark vann denna titel med en helt magisk undervattensbild på en simmande snok.  -Stort grattis igen Nicklas!

Personlig seger

Detta var första gången som jag skickade in bilder till tävlingen så jag är överväldigad att få med två bilder i finalen. Personligen så känns det som en seger för naturfotograferingen som finns utanför knuten för där finns så mycket spännande som väntar. Det gäller bara att fånga det på ett annorlunda vis..  Det behöver inte vara bilder från Svalbard, Finland, Island eller Norge för den delen det funkar med Munkedal! 
Alla vinnarbilder i min klass ”pattedyr” (däggdjur) hittar ni på länken nedan.  Därifrån kan ni även klicka er vidare till alla andra klasser. 

http://www.nnpc.no/no/vinnere/153-2017/arets-nordiske-pattedyrbilde

Ha en fin vecka och heja naturfotograferingen runt knuten!

/Ingemar 

 

 

 

 

 

 

Bildvisnings period

Jag är just nu inne i en period då det är ganska så mycket bildvisningar vilket såklart är roligt men även påfrestande. Alla de olika programmen skall sättas ihop och så får man ju ha något att säga till bilderna. Denna vinter så satte jag för först gången någonsin ihop en bildvisning på 45 minuter där jag tog upp min problematiska hälsa. Det kändes både naket och utelämnande men det gick hem när jag visade programmet. Fast jag är inte säker på att det blir någon fortsättning på just denna bildvisning, jag vill ju att mina bilder skall tala och inget annat. På länken nedan kan ni läsa några rader om just den bildvisningen. https://vgfk.se/blog/2017/01/11/tisdag-den-31-januari-kl-19-00/

Some times you win, some times you… 

Some times you win, some times you lose..

Ursäkta mitt något konstiga val av bild men så är faktiskt livet och naturen, allt är inte vackert och enkelt. I bland vinner man och ibland förlorar man, det gäller att göra det bästa av situationen man har hamnat i. Likt pokerspelaren som får en dålig hand (dåliga kort att spela med) så får man spela den handen man har fått. Jag hade aldrig klarat mig utan naturen som ett mentalt vilorum när livet har ruskat om en på flera olika sätt. 

Storlommen har alltid legat mig varmt om hjärtat och dyker ofta upp i mina föredrag.

Det finns ingen bättre medicin än naturen den ger både kroppslig och själslig hjälp när man som bäst behöver den. Storlommarna har jag njutit av under många år i mitt hemområde och snart så dyker dom upp igen. Det märks att ljuset kommer tillbaka mer och mer för varje vecka som går. 

Vita älgar, Vårgårda fotoklubb

Jag ser mycket glad ut när jag skall visa ett föredrag som bara handlar om de vita älgarna för Vårgårda fotoklubb. Foto: Lenny Johansson/N

Förra veckan hade jag en lokal fotoklubb och jag blev så glad när jag såg några rader som de hade skrivit om mig. Gladast blev jag inte för värmande ord om mina bilder utan att min tankar om naturen hade gått hem. Gå gärna in på länken och läs om ABF Fotoklubb i Uddevalla och deras tankar om min bildvisningskväll hos dem.      http://www.abffotoklubb.se/2017/01/27/den-vita-algen/ 

Vi kommer säkert få flera bakslag med snö men ju längre fram vi kommer ju kortare kommer dessa bakslag vara. En månad till sedan börjar allt och går i en rasande fart så man inte hinner med som vanligt.

Ha en fin helg!

/Ingemar 

 

 

Vittrut i Uddevalla

Tiden springer som vanligt iväg och jag hinner inte med att uppdatera min hemsida i samma utsträckning som jag vill. Jag lyckas med något inlägg på min Facebooksida https://www.facebook.com/ipnaturfoto.se någon gång då och då. Sedan en ganska så lång tid tillbaka så har jag även ett instagram konto som uppdateras sporadiskt, det hittar ni här https://www.instagram.com/ingemarpettersson/ 

Vittrut

I de centrala delarna av Uddevalla så har en vittrut varit stationär sedan nyår då den upptäcktes. Jag har besökt den vid några tillfällen för att få några bilder då den är mycket ”sällskaplig”. 

Vittrut sitter i Bäveån.

Vittruten är en mycket stor trut som har ett vingspann på 138-158 cm och kroppslängden är ungefär 63-69 cm. För det otränade ögat så ser den inte mycket ut för världen men det är en mycket långväga och speciell gäst. Den lever i norra ishavet och häckar bland annat på Island, Grönland och i arktiska områden i norra Ryssland. Under vinterhalvåret så kan oftast yngre fåglar flacka runt på Nordatlanten. Några av dessa trutar kan sedan dyka upp i något hamnområde längs med den svenska västkusten till alla fågelskådares stora glädje. Nu var det Uddevallas tur att få ett celebert besök av denna arktiska fågel. Vittruten har lockat fågelskådare från hela Västra Götaland och under perioder så har det varit uppemot 10-15 fågelskådare på plats.

Vittruten i närbild, tänk att denna fågel rent teoretiskt skulle kunna ha ätit middag med en isbjörn.

Just nu är jag inne i en period med mycket föredrag och liknande aktiviteter vilket såklart är roligt men påfrestande på många olika vis. Det skall bli skönt när våren står för dörren och man kan njuta av vårens första värmande solstrålar. 

Ha en fin vecka!

/Ingemar