Författararkiv: ingemarpettersson

Hektiskt tid för fasanerna

Fasanen härstammar ursprungligen från Asien och sattes i slutet på 1800-talet ut vid större gods och herrgårdar. Utplanteringarna gjordes främst för att få ett tillskott bland de jaktbara viltarterna vid dessa gods och herrgårdar. I dag anser man att arten är en naturlig del av vår svenska fauna då fasanen har etablerat vilda livskraftiga bestånd i en stor del av södra och mellersta Sverige.

Fasantuppen håller koll på områdets honor.

Fasanen är en stannfågel och rör sig tämligen korta sträckor inom sitt hemområde lite beroende på årstid. Det kan skilja några kilometer mellan häckningsplatsen och vinterområdet. Just nu är det en hektiskt period för fasanerna och tuppen avslöjar sig främst genom lätet som hörs vida omkring i jordbruksmarkerna.

Fasantuppens läte ljuder över jordbrukslandskapet.

Tupparna är mycket aggressiva under häckningsperioden och patrullerar ständigt fälten i jakt på inkräktare. Lätet är ett sätt att berätta att området redan är upptaget och vem det tillhör. Tuppen kan ha ett ganska så stort antal hönor som han parar sig med så det gäller ständigt att freda sitt område och sina honor.

Full fart på fasantuppen

Tuppen är på jakt efter en inkräktare.

Skyddande täta snår med växelvis öppna fält och ängar är fasanernas favoritbiotop. De lever ett ganska så undanskymt liv i dessa täta snår där de även hittar födan. Födan består främst av insekter, maskar, bär och frön och det händer att fasaner dyker på vid fågelmatningar vintertid. Vintern är en hård tid för fasanerna och dom plockar tacksamt upp spill från fågelbordet.

Fasan med långsam slutartid 

Fasantuppen fläktar med vingarna.

När tuppen gol så viftar den alltid kraftigt med vingarna och ganska så ofta sker detta från en favoritplats. Jag har under våren lagt stor tid på fasanerna i ett område då det har passat perfekt i tiden att besöka dem efter morgonens älgjakt. Tuppen brukar kliva upp på sin speciella plats några gånger varje morgon, då gäller det att vara med. Det blir oftast effektfullt med en lite längre slutartid när man fotograferar fast skärpan måste sitta på det viktigaste dvs ögat. Samtidigt som tuppen gol så ställer den sig på tårna vilket är omöjligt att kunna panorera med så det blir skarp. När den precis är färdig så har den fortfarande bra fart på vingarna men då håller den huvudet stilla vilket resulterade i bilden ovan. 

Jag är inne i en period där kroppen bråkar, jag har lite föredrag och såklart händer det massor i naturen. Detta innebär att datortiden är minimal även fast jag hela tiden lovar bättring men titta gärna förbi mitt Facebook konto som ni finner: facebook.com/ipnaturfoto.se eller mitt instagramkonto som finns här: instagram.com/ingemarpettersson Där är jag lite flitigare med att uppdatera. 

Ha en fin helg!

/Ingemar 

Glad Påsk-Happy Easter!

Påskharen tvättar sig vårsolen.

Som vanligt springer tiden iväg och det går långt mellan mina uppdateringar på hemsidan. Jag är lite flitigare på min Facebooksida med även där springer tiden ifrån mig. Just nu händer det mycket i naturen och jag försöker vara ute så mycket som möjligt. 

Jag vill önska alla en riktigt Glad Påsk!

Mvh

/Ingemar 

 

Hökugglor

Tiden springer som vanligt iväg och man hinner inte med allt som man vill av flera olika anledningar. Jag har i alla fall tittat till några av alla hökugglorna som har gästat oss under vinterhalvåret. Det började ganska så tidig i höstas med att hökugglor var synliga i Västra Götaland. 

Sittpinne uppsatt av trafikverket.

Hökuggla på vägskylt vid E6 i Strömstads kommun. 

I Strömstads kommun har det suttit en hökuggla precis vid E6:an under större delen av vintern. Det är ju ingen rolig miljö att fotografera en hökuggla i men detta är ju ändå en del av hökugglans liv. Har trafikverket varit snälla att sätta upp ”sittpinnar” vid vägen så skall de utnyttjas om det finns sork i markerna.

If looks could kill.

Hökugglan har mord i blicken när de spanar efter sorkar.

 Jag är extremt fascinerad av ugglor i alla dess former och längtar efter inventeringssäsongen av kattuggleholkarna som snart startar upp. När jag fotograferar hökugglor så står jag still och väntar på en plats så får hökugglan komma till mig. De är ju oftast helt oberörda av oss människor, fast det betyder ju inte att man skall klampa runt i i deras jaktmarker. Även om ugglan inte blir störd så skrämmer man alla sorkar vilket indirekt drabbar hökugglan.

Film på sorkjagande hökuggla. 

Vi har nog haft uppemot 10-12 stationära hökugglor inom Västra Götalands gränser under vintern. Tyvärr så har jag inte haft möjlighet att hälsa på dem så ofta som jag vill. Varenda minut som spenderas med en uggla är en minut av ren njutning oavsett om den sitter i en grantopp 200 meter bort. Möjligheten finns ju att den helt tyst kommer och sätter sig precis bredvid där man står på 15 meters håll. 

Världens mest uppkopplade uggla?

Hökuggla som sitter en trafikövervakningsstation,den uppmärksamme lägger säkert märke till att ugglan själv har en antenn.

En dag hade en hökuggla som jag fotograferade ett gammalt torrt grässtrå utstickande från huvudet som en extra antenn. Grässtrået fastnade där efter en djupdykning i det torra gräset under jakten på en sork. Jag kunde inte låta bli att skratta lite extra när ugglan flög upp och satte sig på övervakningsstolpe som var full av antenner och kameror. Nog måste detta vara världens mest uppkopplade uggla.. 

I bland är det skönt att lämna stressen vid motorvägen.

Nu står det en härlig tid för dörren och jag hoppas att ni som jag kommer kunna vara ute och njuta i stora drag. 

Ha en fin helg!

/Ingemar 

Nordic Nature Photo Contest 2017

I helgen avgjordes Nordic Nature Photo Contest (Nordiska mästerskapen i naturfoto) i Oslos konserthus under pompa och ståt. Jag hade helt otroligt nog kvalat in med två bilder bland de topp tio i kategorin däggdjur. Arrangör för fototävlingen är den stora norska tidskriften Natur & Foto tillsammans med National Geographic. Juryn bestod av några av nordens främsta naturfotografer som hade överlagt tillsammans med representant från National Geographic Norden.

Munkedals vita älg i gott sällskap på flera olika vis

En av mina två bilder som var med i finalen. Såklart så visade min bleka vän från Munkedal framklövarna igen fast inte bildligt denna gång då han bara sticker in huvudet som den linslus han är.

Däggdjursklassen är stenhård och ofta utmärker sig bilder från bland annat Svalbard, Island och Norge. Tyvärr räckte det inte hela vägen fram utan jag placerade som premierad, dvs delad 4:a då man bara utser topp tre. Vinnarbilden var från Svalbard och bestod av två isbjörnar som parade sig i motljus, en helt magisk bild! Det känns i alla fall som en stor vinst för mig personligen och för den typen av naturfotografering som jag ägnar mig åt. Jag har inte de kroppsliga möjligheterna att resa runt över hela världen eller som i detta fall hela norden runt. Under alla mina år med Munkedalsälgen så har jag haft upp emot 150 möten med han. Detta gör att jag tillåta mig att experimentera med olika bildkompositioner och ta bilder som man kanske inte hade gjort annars. Ibland så går mina chansningar hem och jag får han i annorlunda ljus, plats eller liknande andra gånger så ser jag bara rumpan på han när han drar till skogs. Situationen glider helt ur mina händer med det gör inget för vi har ju sets så mycket så jag vill lyfta mina bilder i stället för att ”bara” dokumentera. 

Räv med sork

En vanlig rödräv från Munkedal hamnade på delad 4:e plats (premierad) med bland annat en fjällräv från Svalbard.

Tänk att det är fullt möjligt att fotografera djur i grannkommunen som håller i dessa sammanhang, helt otroligt. Jag får lägga till att jag bor ju i Uddevalla och har alltid gjort även fast jag ibland blir presenterad som Munkedalsbo, ja värre saker har man hört i sitt liv.

 Nordic Nature Photo Contest, ett otroligt arrangemang

Jag med konferencier Anders Geidemark som är ett av de större namnen inom svensk naturfotografering och tillika juryledamot i tävlingen. Boken jag håller gavs ut i samband med tävlingen och innehåller alla finalistbilder. Foto: Heléne Hansson.

Det var ett fantastiskt arrangemang i ett magiskt konserthus i Oslo detta gjorde att hela inramningen blev extremt storslagen. Utöver att utse vinnarna i Nordic Nature Photo Contest (NNPC) så var det ett späckat program med tunga föredragshållare. Staffan Widstrand avslutade dagen med ett otroligt föredrag som bland annat handlade om Wild Wonders Of Europe, Rewilding Europe. Vi fick även en stor genomkörare på hans nuvarande skötebarn Wild Wounders of China som är ännu ett jätte projekt. Det är inte för inte som Staffan är listad som en av världens 40 mest inflytelserika naturfotografer. Så att Staffan körde sin bildvisning under namnet ”Don´t think bigg, think bigger”, känns som en självklarhet på alla plan med tanke på hans stora projekt.

Det var nästan helt slutsålt.

I väntan på prisutdelningen skall starta.. Foto: Heléne Hansson.

Utöver Staffan Widstrand så föreläste även Nina Jensen WWF, Erland Haaberg och Johnny Haglund. På utsidan salongen så hade de flesta större leverantörer av fotoutrustning samlats för att visa upp sina produkter. 

Vinnaren i däggdjursklassen flankerad av finalisterna

Vinnaren i däggdjursklassen Tommy Pedersen segerintervjuas av Anders Geidemark flankerad av alla finalister. Lägg märke till den helt otroliga parningsbilden på isbjörnarna.

Som jag skrev högre upp så är Munkedals vita älg i gott sällskap då den stod sida vid sida med valrosshona med ungar, fjällräv, späckhuggare, knölval, brunbjörn och varg. Sedan får vi ju inte glömma rävbilden som också kom från Munkedal, dessa bilder delade på 4:e platsen vilket benämns som premierade. Bilderna på späckhuggaren, knölvalen och valrosshonan med ungar var till och med helt unika undervattensbilder. Det var såklart flera olika klasser och man utsåg även en total segrare som fick titeln Årets Nordiska Naturfotograf. Svenske Nicklas Wijkmark vann denna titel med en helt magisk undervattensbild på en simmande snok.  -Stort grattis igen Nicklas!

Personlig seger

Detta var första gången som jag skickade in bilder till tävlingen så jag är överväldigad att få med två bilder i finalen. Personligen så känns det som en seger för naturfotograferingen som finns utanför knuten för där finns så mycket spännande som väntar. Det gäller bara att fånga det på ett annorlunda vis..  Det behöver inte vara bilder från Svalbard, Finland, Island eller Norge för den delen det funkar med Munkedal! 
Alla vinnarbilder i min klass ”pattedyr” (däggdjur) hittar ni på länken nedan.  Därifrån kan ni även klicka er vidare till alla andra klasser. 

http://www.nnpc.no/no/vinnere/153-2017/arets-nordiske-pattedyrbilde

Ha en fin vecka och heja naturfotograferingen runt knuten!

/Ingemar 

 

 

 

 

 

 

Bildvisnings period

Jag är just nu inne i en period då det är ganska så mycket bildvisningar vilket såklart är roligt men även påfrestande. Alla de olika programmen skall sättas ihop och så får man ju ha något att säga till bilderna. Denna vinter så satte jag för först gången någonsin ihop en bildvisning på 45 minuter där jag tog upp min problematiska hälsa. Det kändes både naket och utelämnande men det gick hem när jag visade programmet. Fast jag är inte säker på att det blir någon fortsättning på just denna bildvisning, jag vill ju att mina bilder skall tala och inget annat. På länken nedan kan ni läsa några rader om just den bildvisningen. https://vgfk.se/blog/2017/01/11/tisdag-den-31-januari-kl-19-00/

Some times you win, some times you… 

Some times you win, some times you lose..

Ursäkta mitt något konstiga val av bild men så är faktiskt livet och naturen, allt är inte vackert och enkelt. I bland vinner man och ibland förlorar man, det gäller att göra det bästa av situationen man har hamnat i. Likt pokerspelaren som får en dålig hand (dåliga kort att spela med) så får man spela den handen man har fått. Jag hade aldrig klarat mig utan naturen som ett mentalt vilorum när livet har ruskat om en på flera olika sätt. 

Storlommen har alltid legat mig varmt om hjärtat och dyker ofta upp i mina föredrag.

Det finns ingen bättre medicin än naturen den ger både kroppslig och själslig hjälp när man som bäst behöver den. Storlommarna har jag njutit av under många år i mitt hemområde och snart så dyker dom upp igen. Det märks att ljuset kommer tillbaka mer och mer för varje vecka som går. 

Vita älgar, Vårgårda fotoklubb

Jag ser mycket glad ut när jag skall visa ett föredrag som bara handlar om de vita älgarna för Vårgårda fotoklubb. Foto: Lenny Johansson/N

Förra veckan hade jag en lokal fotoklubb och jag blev så glad när jag såg några rader som de hade skrivit om mig. Gladast blev jag inte för värmande ord om mina bilder utan att min tankar om naturen hade gått hem. Gå gärna in på länken och läs om ABF Fotoklubb i Uddevalla och deras tankar om min bildvisningskväll hos dem.      http://www.abffotoklubb.se/2017/01/27/den-vita-algen/ 

Vi kommer säkert få flera bakslag med snö men ju längre fram vi kommer ju kortare kommer dessa bakslag vara. En månad till sedan börjar allt och går i en rasande fart så man inte hinner med som vanligt.

Ha en fin helg!

/Ingemar 

 

 

Vittrut i Uddevalla

Tiden springer som vanligt iväg och jag hinner inte med att uppdatera min hemsida i samma utsträckning som jag vill. Jag lyckas med något inlägg på min Facebooksida https://www.facebook.com/ipnaturfoto.se någon gång då och då. Sedan en ganska så lång tid tillbaka så har jag även ett instagram konto som uppdateras sporadiskt, det hittar ni här https://www.instagram.com/ingemarpettersson/ 

Vittrut

I de centrala delarna av Uddevalla så har en vittrut varit stationär sedan nyår då den upptäcktes. Jag har besökt den vid några tillfällen för att få några bilder då den är mycket ”sällskaplig”. 

Vittrut sitter i Bäveån.

Vittruten är en mycket stor trut som har ett vingspann på 138-158 cm och kroppslängden är ungefär 63-69 cm. För det otränade ögat så ser den inte mycket ut för världen men det är en mycket långväga och speciell gäst. Den lever i norra ishavet och häckar bland annat på Island, Grönland och i arktiska områden i norra Ryssland. Under vinterhalvåret så kan oftast yngre fåglar flacka runt på Nordatlanten. Några av dessa trutar kan sedan dyka upp i något hamnområde längs med den svenska västkusten till alla fågelskådares stora glädje. Nu var det Uddevallas tur att få ett celebert besök av denna arktiska fågel. Vittruten har lockat fågelskådare från hela Västra Götaland och under perioder så har det varit uppemot 10-15 fågelskådare på plats.

Vittruten i närbild, tänk att denna fågel rent teoretiskt skulle kunna ha ätit middag med en isbjörn.

Just nu är jag inne i en period med mycket föredrag och liknande aktiviteter vilket såklart är roligt men påfrestande på många olika vis. Det skall bli skönt när våren står för dörren och man kan njuta av vårens första värmande solstrålar. 

Ha en fin vecka!

/Ingemar 

Gott Nytt År!

Miljövänligt och tyst färgfyrverkeri!

Vad passar bättre än ett miljövänligt och tyst färgfyrverkeri i form av koi-karpar. Dessa går i en inomhusdamm och riskerar inte att komma ut i vår natur så det är verkligen ett miljövänligt färg fyrverkeri. 2016 har varit ett fantastiskt år för mig med mycket tid i skog och mark som har resulterat i många fina möten. Jag hoppas att 2017 går i samma anda och jag skall försöka vara lite flitigare med uppdateringarna här på min sida.

Väl mött under 2017!

 

Gott slut och ett Gott Nytt År!

Mvh

/Ingemar 

 

God Jul

Älgko med kalv i ”winter wonderland”.

Ville bara snabbt passa på att önska alla som tittar förbi en riktig God Jul och att ni får en härlig tid över helgerna. Ta hand om er själva och eran nära och kära. Låter er inte falla in i den där julstressen som brukar kunna infinna sig i både hemmet och framför allt på vägarna. Bilden ovan känns väldigt avlägsen när man nu tittar ut genom fönstret. Den är tagen vintern 2009/2010 som verkligen var riktig snörik. Jag önskar mig kanske inte riktig lite mycket snö men visst vore det trevligt med lite spårsnö snart. 

God Jul till er alla!

/Ingemar 

 

Fantastiska vita älgar

Tiden går fort när man umgås med landets fantastiska vita älgar. Nu har de flesta tjurarna fällt hornen och precis som för en del jägare så tappar man lite intresse. Visst några älgar har jag lärt känna på individnivå vilket man nästan alltid gör med de vita älgarna. De är ju så otroligt lätt att hålla reda på dem då det inte finns så många och de utmärker sig så mycket. Det är ju alltid roligt att återse gamla bekanta men utan de imponerande hornuppsättningen så ser de ganska så ledsna ut. Under året så har jag har oräkneliga möten med främst två vita älgtjurar vilka såklart är min gamle vän i Munkedal och ”den store” i Värmland.

Vit älg Munkedal.

Munkedals stolthet en tidig morgon i juli 2016.

När det gäller den vita älgen i Munkedal så går jag snart in på mitt 7:e år tillsammans med den så vi har haft många roliga och dråpliga möte tillsammans. Ibland så känns det nästan som om vi vore klara med varandra men ändå fortsätter bilen att åka mot Munkedal. Det är roligt att se så många som har fått upp ögonen för dessa unika vita älgar och så länge alla naturintresserade och fotografer sköter sig så tycker jag inte det har fört något negativt med sig. Det gäller att man alltid sätter djuren i första hand och att de inte blir störda i onödan. Sedan så måste man alltid tänka på markägare, jägare och boende i området. Tänker kanske främst på ”den store” i Värmland där trafiken ibland kan bli lite väl intensiv då intresset är enormt. 

Här finns en filmsekvens hos svtplay från samma morgon som jag tog bilden ovan på Munkedals stolthet:

 SVT-PLAY Bohusläns vita älg. 

 Det väcker lite sommarlängtan när man tittar på klippet. 

 

Spirit moose eller den ”store vite”. 

Kärt barn har många namn och det finns flera olika namn på den stora vita älgtjuren som går i de djupa Värmländska skogarna. Många kallar den största Värmländska älgen för spirit moose som kommer från de vita björnarna, spirit bear som finns i British Columbia. Dessa andebjörnar har precis som våra vit älgar i Sverige leucism och de är kända över hela världen. 

Ett av de sista mötena i år när ”den store” har hornen i behåll.

För mig så kommer denna älgen alltid gå under namnet ”den store” för då vet alla mina anhöriga vilken älg jag tjatar om. Jag har dragit ner mycket på tiden i Munkedal för att umgås med Värmlands vita älgar. Som vanlig så tror jag inte många förstår vilken hängivelse man måste har för att få dessa bilder. I mitt fall så styr hälsan det mesta som händer eller rättare sagt inte händer med dessa älgar. Ja, vi får se vad framtiden har att utvisa och hur många möten man eventuellt kan få i framtiden med dessa unika leucistiska älgar. Det är som balsam för själen när man träffar på en spirit moose men nu säger kroppen nej för resten av året. Innan jul så kommer jag bli inlagd på sjukhus för att få en medicin och när den får gjort verkan så brukar mitt sug komma tillbaka… 

Spirit moose, som balsam för kropp och själ

Tack och hej för i år! Detta var både bokstavligen och bildligt en av årets sista bilder på ”den store”.

Ja, det blir nog några älgresor nästa år också vad det lider både till Värmland och Munkedal. Som tur är så fungerar det ju ganska så bra att fotografera älg från bilen under vissa perioder, det gäller bara att vara på rätt plats vid rätt tid. Bilden ovan är ju ett bra exempel på detta då den är tagen från en snedställd bil på en mindre grusväg. En god vän diskuterade aktier med mig för ett antal år sedan i samband med ekonominyheterna rullade förbi på tv:n. Aktier är ju jätte lätt att ”greja” med, det är ju bara att köpa billigt och sälja dyrt. Fotografera älg är ju jätte enkelt det är ju bara att veva ner rutan på bilen och ta kort när älgen går förbi…  

Ha en fin vecka och ta det lugnt i julhetsen!

/Ingemar  

 

Havsöring på lekvandring

Varje årstid har sina speciella händelser som man följer varje år och har gjort under lång tid. Havsöringen och laxen lever större delen av sitt liv i havet och återkommer till sina födelse bäckar och åar på hösten för att leka. Leka är såklart ett annat ord för att fortplanta sig och detta är verkligen en spektakulär händelse som jag har följt sedan jag var mycket liten. När jag var 8-10 år gammal så var naturprogrammen på tv:n en mycket stor händelse och man satt alltid bänkad när det var dags. Nu för tiden så har vi naturprogram dygnet runt på flera kanaler men så var det inte på den tiden. Jag älskade programmen från Alaska där de stora björnarna stod i fallen och väntade på laxen som var på väg uppströms under deras lekvandring. Självklart blev jag vansinnig när jag dagen efter fick reda på att vi inte kunde åka till Alaska och titta på björnar och laxar, hur långt kunde det egentligen vara? 

Analoga tiden 

Havsöring på lekvandring, fotograferad hösten 1992.

Havsöring på lekvandring, fotograferad hösten 1992 (inskannad från pappersbild).

Jag har än idag inte kommit till Alaska och kommer säkert aldrig göra det men jag har verkligen följt havsöringarna och laxarna på hemmaplan sedan barnsben. Varje höst när det blir lite vatten i åar och bäckarna så börjar skådespelet. Fisken sätts på riktiga kraftprov när både åars eller för den delen bäckars strida vatten skall passeras för att hitta lekbottnarna uppströms. Havsöringar och laxar kan visa sig med höga luftsprång när vattenfall och större forsnackar skall passeras.  När man för längesedan stod med analoga prylar för att fotografera hoppande laxar och havsöringar så var man verkligen försiktig med avtryckarfingret. Bilden ovan är fotograferad en höstdag 1992 när havsöringarna steg i en bäck i Uddevalla kommun. Än idag är jag imponerad av kvalitén och att man verkligen kunde fånga detta på bild då man faktiskt inte bara kunde smattra på med bilder som vi gör idag. Det fanns så mycket mer tankeverksamhet bakom varje exponering på den tiden än dagens skjutande från höften. 

Dåligt med vatten 

Som allt annat i naturen så skiftar tillgången upp och ner från år till år och detta styrs av många olika parametrar. I år har det varit otroligt dåligt med vatten vilket har gjort att fisken inte har kunnat vandra upp i större utsträckning.  Nu har det blivit massor av vatten då vi har haft både snösmältning och en hel del regn. Tyvärr så är vi ju redan för långt fram på säsongen för att det skall hjälpa fisken i någon större utsträckning.  Jag minns inte ett år som det har varit såhär dåligt med fisk över lekbottnarna i bäckarna. 

Havsörings honan ligger på sidan och piskar grus över rommen.

Havsöringshonan ligger på sidan och piskar grus över äggen.

Bråk om honorna

När väl lekbottnarna som består av fint grus och sten har nåtts så börjar havsöringen leta efter en partner och vilda strider kan uppstå mellan hanarna. Honan gräver en grop i gruset där hon lägger äggen medan hanen som står tätt bredvid sprider sin mjölke. När äggen och mjölken träffar varandra i vattnet så sker själva befruktningen. Det är en fascinerande uppvisning när släktled skall läggas till släktled i åar och bäckar. Äggen som ligger nerbäddade i lekgruset kommer inte att kläckas förrän fram på vårkanten.

Havsöring på lekvandring

 

Ha en fin vecka!

/Ingemar