Kärleken till de vita älgarna

Tiden springer iväg och jag vet inte för vilken gång i ordningen som jag startar ett inlägg med just dessa orden. Det händer mycket i naturen och jag försöker vara ute så mycket som möjligt vid denna tid på året. Mitt senaste inlägg var för över en månad sedan och då skulle jag snart uppdatera med mina vita älgmöten som jag har haft i år. Det har såklart blivit en hel del möten till sedan dess för min kärlek till de vita älgarna tar aldrig slut. 

Långt mellan uppdateringarna

Jag har även varit riktigt dålig under en period vilket har påmint mig om hur skört mycket i livet är. Några av er vet säkert att jag är gammal cancer patient och jag var inte så tuff när man i skiftet juni/juli hade uteslutet det mesta i sjukdomsväg utifrån mina symptom. Det som återstod var en skiktröntgen på skallen och man förberedde mig på det värsta. Fantastiskt nog så hittade man inget och jag nu är sakta men säkert på bättringsvägen. En god vän sa skämtsamt till mig efteråt att jag aldrig har haft något i huvudet så man hade inte behövt lägga pengar på en röntgen. En stor del av mina naturstrapatser är faktiskt ren medicin, för vad är mer läkande än just naturen. I bland så kan jag faktisk sakna tiden när jag alltid sa att minneskortet inte behöver vara med för jag skall bara njuta. Nu när bilderna fyller ett kommersiellt värde så får jag allt varsågod att stoppa i minneskortet i kameran. 

Munkedals vita älgtjur

Munkedals vita älgtjuren en tidig morgon i juni 2017.

Intresset för dessa vita älgar växer så lavinartat så man blir nästan mörkrädd och orolig på flera olika vis. Jag har uttryckt min oro för älgarna vid tidigare tillfällen (länkar längre ner) och jag gör det ofta när jag pratar med andra fotografer. Självklart så förstår jag att en kraftigt bidragande orsak till intresset bör vara alla mina publiceringar. Det innebär ju att jag egentligen kastar sten när jag sitter i ett glashus. Den vita älgen i Munkedal tål trycket som den får stå ut men och där uppstår det inga problem med trafiken för de boende heller. Där tipsar jag alla som frågar och upplyser alla med den informationen som jag har samlat på mig. Jag har egentligen svårt att hålla räkningen på hur många fotografer som jag har guidat i området. 

Värmlands sagoälg

Som hämtad ur en saga och inklipp i denna värld. På en nyklippt gräsmatta för att göra det hela ännu mer konstigt, självklart så är hela synintrycket insvept i en magisk dimma (2016).

I Värmland så pratar man nästan bara om en specifik vit älg om inte några vita älgkalvar visar sig för stunden. Älgen man pratar om är en stor vit skoveltjur som jag har haft förmånen att titta till under fyra år, vilket har varit helt fantastiskt. Jag lämnade med varm hand över ett tips om älgen till SVT´s filmare Ulf Jonasson för ett antal år sedan och han startade upp sitt filmprojekt på älgen. Utöver Ulf så har jag aldrig nämnt området där älgen går för någon just för att jag är genuint orolig för älgen. Jag hoppas verkligen att filmen inte kommer påverka älgen och området i för stor utsträckning heller.   

Vilda djur

Det är såklart inte konstigt att ryktet om den stora vita älgen nu har spridit sig ganska så vida omkring och att alla vill se den. Något som gör mig orolig är att dessa älgar släpper lite på sin naturliga skygghet med tanke på hur mycket mänsklig närvaro de får. När jag håller föredrag brukar jag säga att står det en brun älg vid vägen och det kommer hundra bilar så kör alla förbi. Står det däremot en vit älg så stannar alla hundra bilarna och förarna ringer till minst femtio olika vänner och berättar. Vi skall aldrig glömma att det handlar om vilda djur och i den stora Värmlands älgens fall ett stort vilt djur. Det känns så respektlöst när man springer närmare och närmare för att få den unikaste bilden. Nu har det nästan blivit en sport vem som kan komma närmast älgen och fotografer kan vara synliga i skogen med vidvinkel objektiv. Visst de får extremt unika bilder men var är respekten för det vilda! 

Trivs med livet 

Munkedalsälgen ovan trivs med livet och behöver inte heller stå ut med några större störningar annat än att bilar stannar och tittar ibland. Där uppstår det inte heller några konflikter med markägare eller fastighetsägare då vägarna i området är stora och sväljer mycket trafik. 

Hormonpåslag när vi närmar oss brunsten

Nu är det redan augusti och i slutet på denna månad kommer den stora Värmlandsälgen feja sina horn. Det som styr allt detta är hormonpåslaget som kommer smygandes nu inför brunsten som sker i höst. I takt med andelen könshormon ökar i kroppen så skruvar även denne herre upp sitt humör. Jag skrev ifjol att vi får se upp så ingen av dom fotograferna som definitivt gör övertramp mot älgen får sig en omgång. En fotograf blev faktiskt attackerad i samband med att älgen fejade hornen ifjol. Vet inte om fotografen i fråga gjorde ett övertramp då jag inte var med vid tillfället och jag skall inte sitt här och döma någon. Han fick i alla fall kasta sig hals över huvud bakom ett träd när älgen gjorde ett riktat utfall. Det var definitivt inget skenutfall och fotografen trodde att han skulle bli både sparkad och stångad på marken. Som tur är gick det bra med honom och även hans utrustning klarade sig bra efter omständigheterna. 

Respekt

Jag upprepar samma mantra som jag skrev ifjol att det är respekt och sunt förnuft som gäller när man är i skogen. Förstår inte hur man vill ha en bild/filmsekvens där man vet att man har gjort ett övertramp. Det är stora vilda djur som kräver respekt och skall behandlas med respekt. I fallet med Värmlandsälgen så får han ju dras med fotografer i sina hemma marker så gott som dagligen och under långa perioder så lämna avstånd! Respektera markägare, fastighetsägare och jägare i området och detta gäller ju alltid om vi så bara tittar efter en kolrast.

Inget av det jag skriver handlar egentligen om att vi fotografer inte skall komma till skada. Det handlar om respekt för det vilda och vackra vi har i våra skogar. Sedan så vet vi vem som får plikta med livet om han ”talar” en fotograf till rätta som gör ett övertramp. Då skriver såklart älgen på sin egna dödsdom ganska så omgående. Vilda djur skall alltid vara vilda och när dessa djur släpper på sin skygghet för oss människor så händer det tråkigheter.  

Gå gärna in och läs mitt inlägg daterat den 10 juli 2016, tyvärr fick jag rätt i att älgen gick till attack. Nedanför rubriken ”SVT visade …” så handlar det om det jag skriver nu. 

http://www.ipnaturfoto.se/vit-alg-dimma/

Här finns en annan filmsekvens från i somras på Munkedals älgen som jag skrev om senast.

http://www.tv4.se/nyheterna

Ta hand om er och våra vilda djur! 

/Ingemar 

 

En reaktion på “Kärleken till de vita älgarna

  1. Pingback: Så fruktansvärt ledsen - ipnaturfoto

Kommentarer inaktiverade.