Kategoriarkiv: Information

Så fruktansvärt ledsen

Jag har nu hunnit samla några tankar efter min senaste tur till det som jag alltid har kallat för de djupa Värmländska skogarna. Tyvärr så blev jag så fruktansvärt ledsen att jag avbröt turen tidigare än planerat. Det är nästan regel än undantag att jag får planera om för kroppen men nu orkade jag inte med det jag såg.

Jaga vit älg

Jag började uttrycka mina tankar här på min hemsida redan förra året och de som känner mig privat vet att jag aldrig sticker ut hakan. Det krävs mycket för att jag skall göra det officiellt men då kände jag mig tvungen att göra det. Redan 2015 tackade jag nej till att medverka i Aftonbladet gällande denna stora vita älgtjur som det gäller. När en reporter skrev en artikel (Aftonbladet) om Munkedals älgen så såg hon bilder av en mycket större vit älg på min hemsida. Hon tyckte jag var mycket konstig som tackade nej till både pengar och lite ”berömmelse”. Det var ett helt nytt fenomen att någon hade unika bilder och filmer men inte ville sälja dom för att inte röja identiteten på en älg…

Den stora vita älgen är ute och smyger tidigare i veckan.

Overkliga övertramp

Under veckan som gick fick jag se övertramp både mot den ståtliga älgen som förtjänar så mycket mer och mot boende i området så jag häpnade. En kväll när älgen befann sig vid en landsväg så stannade massor av bilar för det cirkulerar hela tiden en stor mängd bilar med fotografer i området. Jag kom först till platsen tillsammans med en bil i motsatt körriktning och vi båda stannade såklart. Ja, jag vet att det låter motsägelse fullt för vad gjorde jag just på denna väg? Jo, jag letade älg precis som alla andra! Fast det finns många olika sätt att leta älg på och framför allt hur man uppför sig sedan när älgen väl är hittad.

Trafikfarliga parkeringar

Vi som kom först parkerade en bit bort men det fyllde på i en strid ström alla parkerade så nära älgen som möjlig. Några bilar hämnade nästan ute i vägen som är en ganska så frekvent trafikerad landsväg där hastigheten är 70 km/h. För att få lite bättre bildvinkel så väljer ett antal fotografer (15-tal) att gå in i en trädgård. Det hela slutar med att en mycket hårt prövad fastighetsägare jagar bort både fotografer och älgen. Just nu är älgen så oerhört stationär så detta scenario utspelar sig några gånger i vecka. Jag är helt mållös över hur man kan uppföra sig så mot lokalbefolkningen.

Skrämmer upp älgen

Jag hade älgen under större delen av min vistelse här uppe men när älgen går undan lite längre så väljer jag att avbryta. Har den hela tiden fotografer som följer den så kommer den att släppa på sin skygghet vilket den har gjort. Det märks stor skillnad för varje år som går och nu är den mer eller mindre helt tam. Något är ju mycket fel när man skryter om att man har den på fem meters håll, som jag har sagt förut vart är respekten för det ”vilda”. För mig så har något gått fel om jag får ett vilt djur på under 10 meter, speciellt om vi pratar om så här stora djur.

Skogens konung gör som så många andra gånger, han hälsar på i en trädgård.

En tidig morgon träffar jag på han först och följer han på behörigt avstånd under en timmas tid. I början är det nästan för dåligt fotoljus men allt eftersom ljuset kommer så kommer även fotograferna. På bilden ovan så står jag på behörigt avstånd ute på en grusväg och fotograferar med 500 mm teleobjektiv in i kanten på en trädgård. Några bilar dyker upp och vart tar man vägen självklart in i trädgården så jag får fotografera vid sidan av dem. Visst inga problem för mig men varför skall man gå in en trädgård och ställa sig 3 meter från huset.

Området och älgen tål inte detta

Det finns ingen älg eller boende i ett område som tål dessa oerhörda övertramp som man gör i jakten på fina bilder eller filmer. Älgen har blivit helt tam så det är inget konstigt att fotografera en stor älgtjur på fem meters håll. Detta i sig säger en hel del även fast det finns en historia bakom älgen med en viss närhet till människor. Om älgen går undan och lägger sig i skogen så händer det ibland att fotografer skrämmer upp den genom att klappa i händerna. Då går den lite till och man får en ny sekvens med bilder. Det går ju även styra älgen lite vart man vill att den skall ta vägen tex ut i ett visst område eller i ett speciellt ljus.

Håll dig i skogen min vän.

Polisen bevakar

Jag träffade på polisen vid några tillfällen vid mycket konstiga tider både i gryning och skymning. Detta gjorde mig konfunderad men jag gissade på att det hade varit villainbrott i området vilket hade resulterat i lite synlig närvaro. Det är dock en bra bit att åka för dom då området ligger ganska så avlägset och vi vet vilka små resurser polisen har idag.

Nu har det kommit till min kännedom om att man skall ha fått order om att bevaka området efter alla olika incidenter. Jag har inte pratat med polisen själv men det känns självklart. Innan denna resa så har jag aldrig sett en polisbil och nu dyker de upp på exakt rätt plast för den vita älg vid ett stort antal tillfällen. Hur långt har det inte gått om älgfotografer tar resurser från polisen, det handlar troligen om trafikbevakning på grund av alla direkt farliga parkeringar. Sedan så kan det även handla om fastighetsägare som blir utsatta för dessa fotografer. Jag tror knapp på vad jag själv skriver själv men det går inte att blunda för fakta. Detta är nog bland det sjukaste som har hänt i landet gällande naturfotografering, jag borde knappt skriva det här.

Håll dig i skymundan för det kommer bara bli värre!

Har ni orkat läsa så här långt så inser ni hur illa ställt det är. Visst det finns jätte många boende och markägare som tycker det är en gåva att få ha denna magnifika älg på sina marker. Fast i min värld så skall alla tycka det och älgen skall ju inte bli utsatt för dessa kontinuerliga störningar som den blir. Sedan så kan man fundera på bildens värde om älgen är helt tam och du fotograferar den på fem meter. Fotograferar du då en vild älg, ja den lever ju vilt men om man tänker ett steg till. Jag kommer att länka till några inlägg som jag gjorde sist och det är samma inlägg denna gång. Det som glädjer mig mest är att jag aldrig har spridit älgens plats till någon utöver filmaren som producerar en film. Sedan så får jag ont i hjärtat för detta kommer aldrig sluta väl varken med älgen eller området.

Det är ju fruktansvärt illa nu med alla fotografer hur blir det då när man visar en film på Sveriges television om denna unika älg. Förhoppningsvis så klipper man så man inte kan finna platsen på grund av det. Sedan så vet både filmare och andra professionella fotografer var denna älg befinner sig så oavsett mitt tips då så hade filmen gjorts nu ändå.

Riktiga naturfotografer

Det finns såklart riktiga naturfotografer så jag vill inte på något vis smutskasta någon för vi är ganska så många som har bilder på denna älg idag. Nu är det snart mer spektakulärt med en brun stor älgtjur än denna vita älgtjur. Jag har skämtsamt benämnt att han är ingen älg utan en kärvänlig gammal travhäst.

Vid flera tillfällen har jag sagt till mig själv att vi är klara med varandra och nu tror jag nog att vi är det. Även fast jag såklart själv tycker att jag uppför mig så blir jag så ledsen av allt som händer där uppe. Annars så får man se till så man kan avstyra de värsta övertrampen om sker och då kanske min närvaro kan vara positiv och fylla en mening. Det finns många lokala fotografer som är fantastiskt duktiga och dom månar verkligen om älgen. När dom nu upplever allt som nu sker så förstår jag hur bestörta dom också blir. Jag är ju egentligen bara en turist som kastar sten när jag sitter i glashus.

Läs gärna mina tidigare funderingar, så här skrev jag i början på augusti i år om problematiken.

2017-08-02

Här började jag fundera ”högt” redan 2016 och tyvärr fick jag rätt. Älgen utförde bland annat ett regelrätt attack förra året hur går det i år med större tryck på han. I takt med könshormonerna i kroppen ökar så skruvar han upp humöret..

2016-07-10

Nog om detta, egentligen så skall man inte sprida naturfotograferingens baksida för här är vi verkligen inne i en mörk och smutsig gränd. Sedan så är det oerhört många ”vanliga” älgspanare som dyker upp främst kvällstid. Det fotograferas med mobiltelefoner och älgen är ju tacksam för har du den på 10 meter så funkar ju en enkel kamera eller mobil.

Stort tack

Ett stort tack för alla värmande mejl, meddelande eller telefonsamtal som har kommit till mig efter att jag skrev att jag hade varit sjuk det värmer verkligen. Jag har bara skrivit det här och ingen annanstans så jag fick också en indikation att många tittar förbi här trotts min Facebooksida eller mitt instagram

Må väl, ta hand om varandra och djuren!

/Ingemar

Kärleken till de vita älgarna

Tiden springer iväg och jag vet inte för vilken gång i ordningen som jag startar ett inlägg med just dessa orden. Det händer mycket i naturen och jag försöker vara ute så mycket som möjligt vid denna tid på året. Mitt senaste inlägg var för över en månad sedan och då skulle jag snart uppdatera med mina vita älgmöten som jag har haft i år. Det har såklart blivit en hel del möten till sedan dess för min kärlek till de vita älgarna tar aldrig slut.

Långt mellan uppdateringarna

Jag har även varit riktigt dålig under en period vilket har påmint mig om hur skört mycket i livet är. Några av er vet säkert att jag är gammal cancer patient och jag var inte så tuff när man i skiftet juni/juli hade uteslutet det mesta i sjukdomsväg utifrån mina symptom. Det som återstod var en skiktröntgen på skallen och man förberedde mig på det värsta. Fantastiskt nog så hittade man inget och jag nu är sakta men säkert på bättringsvägen. En god vän sa skämtsamt till mig efteråt att jag aldrig har haft något i huvudet så man hade inte behövt lägga pengar på en röntgen. En stor del av mina naturstrapatser är faktiskt ren medicin, för vad är mer läkande än just naturen. I bland så kan jag faktisk sakna tiden när jag alltid sa att minneskortet inte behöver vara med för jag skall bara njuta. Nu när bilderna fyller ett kommersiellt värde så får jag allt varsågod att stoppa i minneskortet i kameran.

Munkedals vita älgtjur

Munkedals vita älgtjuren en tidig morgon i juni 2017.

Intresset för dessa vita älgar växer så lavinartat så man blir nästan mörkrädd och orolig på flera olika vis. Jag har uttryckt min oro för älgarna vid tidigare tillfällen (länkar längre ner) och jag gör det ofta när jag pratar med andra fotografer. Självklart så förstår jag att en kraftigt bidragande orsak till intresset bör vara alla mina publiceringar. Det innebär ju att jag egentligen kastar sten när jag sitter i ett glashus. Den vita älgen i Munkedal tål trycket som den får stå ut men och där uppstår det inga problem med trafiken för de boende heller. Där tipsar jag alla som frågar och upplyser alla med den informationen som jag har samlat på mig. Jag har egentligen svårt att hålla räkningen på hur många fotografer som jag har guidat i området.

Värmlands sagoälg

Som hämtad ur en saga och inklipp i denna värld. På en nyklippt gräsmatta för att göra det hela ännu mer konstigt, självklart så är hela synintrycket insvept i en magisk dimma (2016).

I Värmland så pratar man nästan bara om en specifik vit älg om inte några vita älgkalvar visar sig för stunden. Älgen man pratar om är en stor vit skoveltjur som jag har haft förmånen att titta till under fyra år, vilket har varit helt fantastiskt. Jag lämnade med varm hand över ett tips om älgen till SVT´s filmare Ulf Jonasson för ett antal år sedan och han startade upp sitt filmprojekt på älgen. Utöver Ulf så har jag aldrig nämnt området där älgen går för någon just för att jag är genuint orolig för älgen. Jag hoppas verkligen att filmen inte kommer påverka älgen och området i för stor utsträckning heller.

Vilda djur

Det är såklart inte konstigt att ryktet om den stora vita älgen nu har spridit sig ganska så vida omkring och att alla vill se den. Något som gör mig orolig är att dessa älgar släpper lite på sin naturliga skygghet med tanke på hur mycket mänsklig närvaro de får. När jag håller föredrag brukar jag säga att står det en brun älg vid vägen och det kommer hundra bilar så kör alla förbi. Står det däremot en vit älg så stannar alla hundra bilarna och förarna ringer till minst femtio olika vänner och berättar. Vi skall aldrig glömma att det handlar om vilda djur och i den stora Värmlands älgens fall ett stort vilt djur. Det känns så respektlöst när man springer närmare och närmare för att få den unikaste bilden. Nu har det nästan blivit en sport vem som kan komma närmast älgen och fotografer kan vara synliga i skogen med vidvinkel objektiv. Visst de får extremt unika bilder men var är respekten för det vilda!

Trivs med livet

Munkedalsälgen ovan trivs med livet och behöver inte heller stå ut med några större störningar annat än att bilar stannar och tittar ibland. Där uppstår det inte heller några konflikter med markägare eller fastighetsägare då vägarna i området är stora och sväljer mycket trafik.

Hormonpåslag när vi närmar oss brunsten

Nu är det redan augusti och i slutet på denna månad kommer den stora Värmlandsälgen feja sina horn. Det som styr allt detta är hormonpåslaget som kommer smygandes nu inför brunsten som sker i höst. I takt med andelen könshormon ökar i kroppen så skruvar även denne herre upp sitt humör. Jag skrev ifjol att vi får se upp så ingen av dom fotograferna som definitivt gör övertramp mot älgen får sig en omgång. En fotograf blev faktiskt attackerad i samband med att älgen fejade hornen ifjol. Vet inte om fotografen i fråga gjorde ett övertramp då jag inte var med vid tillfället och jag skall inte sitt här och döma någon. Han fick i alla fall kasta sig hals över huvud bakom ett träd när älgen gjorde ett riktat utfall. Det var definitivt inget skenutfall och fotografen trodde att han skulle bli både sparkad och stångad på marken. Som tur är gick det bra med honom och även hans utrustning klarade sig bra efter omständigheterna.

Respekt

Jag upprepar samma mantra som jag skrev ifjol att det är respekt och sunt förnuft som gäller när man är i skogen. Förstår inte hur man vill ha en bild/filmsekvens där man vet att man har gjort ett övertramp. Det är stora vilda djur som kräver respekt och skall behandlas med respekt. I fallet med Värmlandsälgen så får han ju dras med fotografer i sina hemma marker så gott som dagligen och under långa perioder så lämna avstånd! Respektera markägare, fastighetsägare och jägare i området och detta gäller ju alltid om vi så bara tittar efter en kolrast.

Inget av det jag skriver handlar egentligen om att vi fotografer inte skall komma till skada. Det handlar om respekt för det vilda och vackra vi har i våra skogar. Sedan så vet vi vem som får plikta med livet om han ”talar” en fotograf till rätta som gör ett övertramp. Då skriver såklart älgen på sin egna dödsdom ganska så omgående. Vilda djur skall alltid vara vilda och när dessa djur släpper på sin skygghet för oss människor så händer det tråkigheter.

Gå gärna in och läs mitt inlägg daterat den 10 juli 2016, tyvärr fick jag rätt i att älgen gick till attack. Nedanför rubriken ”SVT visade …” så handlar det om det jag skriver nu.

http://www.ipnaturfoto.se/vit-alg-dimma/

Här finns en annan filmsekvens från i somras på Munkedals älgen som jag skrev om senast.

http://www.tv4.se/nyheterna

Ta hand om er och våra vilda djur!

/Ingemar

De vita älgarna

Under vissa perioder så är jag en ganska så aktiv med att föreläsa men jag brukar inte göra någon större reklam för det. Nu gör jag dock ett undantag då det blir en större föreläsning på Bohusläns Museum i Uddevalla om de vita älgarna.

De vita älgarna på Bohusläns museum

Affisch inför bildvisningen.

Det kommer såklart handla mycket om vår lokala kändis som finns i Munkedal men även en del om de Värmländska älgarna. Vad är det egentligen som gör älgarna vita och hur klara dom sig i naturen. Hur fungerar det vid höstens älgjakt? Ja, frågorna kan vara många men jag hoppas kunna ge er svaren.

Munkedals stolthet

Den vita älgen som går i Munkedals kommun.

Förhoppningsvis så kommer det att bli en trevlig stund med både stillbilder och filmsekvenser. Jag hoppas att kunna gå till djupet med det mesta som rör våra vita älgar i landet som jag har vigt de senaste sju åren åt. I Värmland finns troligen över 90 procent av landets vita älgar, utöver mängden så finns även landets största vita älgar där.

Världens största vita älg?

Troligen världens nu levande största vita älg finns i Värmland.

Hoppas vi ses på Bohusläns museum i Uddevalla den 18 maj klockan 18,00. Det är ett inträde på 80 kronor och biljetter köps i museets biljettkassa. Detta är ett samarrangemang mellan Bohusläns Museum och Studieförbundet Vuxenskolan.

Väl mött!

/Ingemar

Nordic Nature Photo Contest 2017

I helgen avgjordes Nordic Nature Photo Contest (Nordiska mästerskapen i naturfoto) i Oslos konserthus under pompa och ståt. Jag hade helt otroligt nog kvalat in med två bilder bland de topp tio i kategorin däggdjur. Arrangör för fototävlingen är den stora norska tidskriften Natur & Foto tillsammans med National Geographic. Juryn bestod av några av nordens främsta naturfotografer som hade överlagt tillsammans med representant från National Geographic Norden.

Munkedals vita älg i gott sällskap på flera olika vis

En av mina två bilder som var med i finalen. Såklart så visade min bleka vän från Munkedal framklövarna igen fast inte bildligt denna gång då han bara sticker in huvudet som den linslus han är.

Däggdjursklassen är stenhård och ofta utmärker sig bilder från bland annat Svalbard, Island och Norge. Tyvärr räckte det inte hela vägen fram utan jag placerade som premierad, dvs delad 4:a då man bara utser topp tre. Vinnarbilden var från Svalbard och bestod av två isbjörnar som parade sig i motljus, en helt magisk bild! Det känns i alla fall som en stor vinst för mig personligen och för den typen av naturfotografering som jag ägnar mig åt. Jag har inte de kroppsliga möjligheterna att resa runt över hela världen eller som i detta fall hela norden runt. Under alla mina år med Munkedalsälgen så har jag haft upp emot 150 möten med han. Detta gör att jag tillåta mig att experimentera med olika bildkompositioner och ta bilder som man kanske inte hade gjort annars. Ibland så går mina chansningar hem och jag får han i annorlunda ljus, plats eller liknande andra gånger så ser jag bara rumpan på han när han drar till skogs. Situationen glider helt ur mina händer med det gör inget för vi har ju sets så mycket så jag vill lyfta mina bilder i stället för att ”bara” dokumentera.

Räv med sork

En vanlig rödräv från Munkedal hamnade på delad 4:e plats (premierad) med bland annat en fjällräv från Svalbard.

Tänk att det är fullt möjligt att fotografera djur i grannkommunen som håller i dessa sammanhang, helt otroligt. Jag får lägga till att jag bor ju i Uddevalla och har alltid gjort även fast jag ibland blir presenterad som Munkedalsbo, ja värre saker har man hört i sitt liv.

Nordic Nature Photo Contest, ett otroligt arrangemang

Jag med konferencier Anders Geidemark som är ett av de större namnen inom svensk naturfotografering och tillika juryledamot i tävlingen. Boken jag håller gavs ut i samband med tävlingen och innehåller alla finalistbilder. Foto: Heléne Hansson.

Det var ett fantastiskt arrangemang i ett magiskt konserthus i Oslo detta gjorde att hela inramningen blev extremt storslagen. Utöver att utse vinnarna i Nordic Nature Photo Contest (NNPC) så var det ett späckat program med tunga föredragshållare. Staffan Widstrand avslutade dagen med ett otroligt föredrag som bland annat handlade om Wild Wonders Of Europe, Rewilding Europe. Vi fick även en stor genomkörare på hans nuvarande skötebarn Wild Wounders of China som är ännu ett jätte projekt. Det är inte för inte som Staffan är listad som en av världens 40 mest inflytelserika naturfotografer. Så att Staffan körde sin bildvisning under namnet ”Don´t think bigg, think bigger”, känns som en självklarhet på alla plan med tanke på hans stora projekt.

Det var nästan helt slutsålt.

I väntan på prisutdelningen skall starta.. Foto: Heléne Hansson.

Utöver Staffan Widstrand så föreläste även Nina Jensen WWF, Erland Haaberg och Johnny Haglund. På utsidan salongen så hade de flesta större leverantörer av fotoutrustning samlats för att visa upp sina produkter.

Vinnaren i däggdjursklassen flankerad av finalisterna

Vinnaren i däggdjursklassen Tommy Pedersen segerintervjuas av Anders Geidemark flankerad av alla finalister. Lägg märke till den helt otroliga parningsbilden på isbjörnarna.

Som jag skrev högre upp så är Munkedals vita älg i gott sällskap då den stod sida vid sida med valrosshona med ungar, fjällräv, späckhuggare, knölval, brunbjörn och varg. Sedan får vi ju inte glömma rävbilden som också kom från Munkedal, dessa bilder delade på 4:e platsen vilket benämns som premierade. Bilderna på späckhuggaren, knölvalen och valrosshonan med ungar var till och med helt unika undervattensbilder. Det var såklart flera olika klasser och man utsåg även en total segrare som fick titeln Årets Nordiska Naturfotograf. Svenske Nicklas Wijkmark vann denna titel med en helt magisk undervattensbild på en simmande snok. -Stort grattis igen Nicklas!

Personlig seger

Detta var första gången som jag skickade in bilder till tävlingen så jag är överväldigad att få med två bilder i finalen. Personligen så känns det som en seger för naturfotograferingen som finns utanför knuten för där finns så mycket spännande som väntar. Det gäller bara att fånga det på ett annorlunda vis.. Det behöver inte vara bilder från Svalbard, Finland, Island eller Norge för den delen det funkar med Munkedal!
Alla vinnarbilder i min klass ”pattedyr” (däggdjur) hittar ni på länken nedan. Därifrån kan ni även klicka er vidare till alla andra klasser.

http://www.nnpc.no/no/vinnere/153-2017/arets-nordiske-pattedyrbilde

Ha en fin vecka och heja naturfotograferingen runt knuten!

/Ingemar

Bildvisnings period

Jag är just nu inne i en period då det är ganska så mycket bildvisningar vilket såklart är roligt men även påfrestande. Alla de olika programmen skall sättas ihop och så får man ju ha något att säga till bilderna. Denna vinter så satte jag för först gången någonsin ihop en bildvisning på 45 minuter där jag tog upp min problematiska hälsa. Det kändes både naket och utelämnande men det gick hem när jag visade programmet. Fast jag är inte säker på att det blir någon fortsättning på just denna bildvisning, jag vill ju att mina bilder skall tala och inget annat. På länken nedan kan ni läsa några rader om just den bildvisningen. https://vgfk.se/blog/2017/01/11/tisdag-den-31-januari-kl-19-00/

Some times you win, some times you…

Some times you win, some times you lose..

Ursäkta mitt något konstiga val av bild men så är faktiskt livet och naturen, allt är inte vackert och enkelt. I bland vinner man och ibland förlorar man, det gäller att göra det bästa av situationen man har hamnat i. Likt pokerspelaren som får en dålig hand (dåliga kort att spela med) så får man spela den handen man har fått. Jag hade aldrig klarat mig utan naturen som ett mentalt vilorum när livet har ruskat om en på flera olika sätt.

Storlommen har alltid legat mig varmt om hjärtat och dyker ofta upp i mina föredrag.

Det finns ingen bättre medicin än naturen den ger både kroppslig och själslig hjälp när man som bäst behöver den. Storlommarna har jag njutit av under många år i mitt hemområde och snart så dyker dom upp igen. Det märks att ljuset kommer tillbaka mer och mer för varje vecka som går.

Vita älgar, Vårgårda fotoklubb

Jag ser mycket glad ut när jag skall visa ett föredrag som bara handlar om de vita älgarna för Vårgårda fotoklubb. Foto: Lenny Johansson/N

Förra veckan hade jag en lokal fotoklubb och jag blev så glad när jag såg några rader som de hade skrivit om mig. Gladast blev jag inte för värmande ord om mina bilder utan att min tankar om naturen hade gått hem. Gå gärna in på länken och läs om ABF Fotoklubb i Uddevalla och deras tankar om min bildvisningskväll hos dem. http://www.abffotoklubb.se/2017/01/27/den-vita-algen/

Vi kommer säkert få flera bakslag med snö men ju längre fram vi kommer ju kortare kommer dessa bakslag vara. En månad till sedan börjar allt och går i en rasande fart så man inte hinner med som vanligt.

Ha en fin helg!

/Ingemar

Gott Nytt År!

Miljövänligt och tyst färgfyrverkeri!

Vad passar bättre än ett miljövänligt och tyst färgfyrverkeri i form av koi-karpar. Dessa går i en inomhusdamm och riskerar inte att komma ut i vår natur så det är verkligen ett miljövänligt färg fyrverkeri. 2016 har varit ett fantastiskt år för mig med mycket tid i skog och mark som har resulterat i många fina möten. Jag hoppas att 2017 går i samma anda och jag skall försöka vara lite flitigare med uppdateringarna här på min sida.

Väl mött under 2017!

Gott slut och ett Gott Nytt År!

Mvh

/Ingemar

Fågelcentralen

Precis som för oss människor så råkar även våra bevingade vänner ut för olyckor och sjukdomar. Då gäller det att det finns någon eller några som har både kunskapen och möjligheten att ta hand om dessa vilda fåglar. För vissa arter så är det otroligt viktig med varje enskild individ framförallt om vi diskuterar arter som bland annat berguv. Det kan ta flera år innan den ensamma fågeln har hittat en ny partner så vikten av lyckad rehabilitering och vård går inte nog belysa.

Berguven är i trygga händer hos fågelcentralen i Kungälv.

Vi är otroligt privilegierade som har fågelcentralen i Kungälv inom vårt område här på västkusten. Där besitter man en oerhörd kunskap och man tar hand om en stor mängd vilda fåglar varje år, allt från vanliga småfåglar till unika fåglar som pilgrimsfalk och berguv. Det är Göteborgs ornitologiska förening som driver fågelcentralen och anläggningen kom först till som en en avelsanläggning för projekt Pilgrimsfalk. Sedan Nordens ark tog över aveln av falkar så har voljärerna vid Tullare hög utanför Kungälv helt varit till för rehabilitering av vilda fåglar.

Svenska djurambulansen

Personal från Svenska djurambulansen hälsas välkomna av Tommy Järås.

Fågelcentralen har ingen möjlighet att hämta de skadade fåglarna utan de transporteras dit av privatpersoner, polisen och många fåglar kommer även via Svenska djurambulansen. På fågelcentralen har man under årens lopp byggt upp en fin anläggning och personalen har en helt unik kompetens. Närheten till västerhavet gör att fågelcentralen under vissa perioder får in en stor del oljeskadade fåglar som tvättas och tas om hand.

Varm om hjärtat

Jag har besökt fågelcentralen många gånger och alltid blivit varm om hjärtat när man på nära håll får se vilket arbete de lägger ner. Varje fågel är en unik patient som man ger den bästa vården som går att uppbringa. Ibland så är tyvärr prognosen dyster men då hjälper man fågeln att slippa ifrån sitt lidande även om detta såklart är en baksida av det hela. Det som har gjort mig gladast är kanske inte besöken på fågelcentralen utan när jag har fått vara med vid utsläppandet av olika fåglar.

Lappuggla i Munkedal

Lappuggla som är rehabiliterade och skall släppas ut i Munkedals kommun.

Lappuggla som är rehabiliterad och skall släppas ut i Munkedals kommun.

För några år sedan hittade man en lappuggla som hade fastnat i en taggtråd i Munkedals kommun. Detta var både tragiskt och otroligt unikt då man bara har sett lappuggla vid tre tillfällen tidigare i Bohuslän. Lappugglan klipptes ned och transporterades till fågelcentralen i Kungälv där man som vanligt gjorde en hjälteinsats. Som tur var så gick rehabiliteringen bra och efter några veckor så kunde man återbörda den till friheten på samma plats som den hittades.

Lyckad rehabilitering

Tommy Järås från fågelcentralen visar upp lappugglan innan den återfår sin frihet.

Ja, ni förstår själva känslan att få se lappugglan glida iväg på sina vingar över åkrarna i Munkedal. Som jag skrev tidigare så blir allt så verkligt när man ser nyttan med dras unika arbete då Bohusläns fjärde fynd av lappuggla tackade för sig och flög iväg. Listan kan göras lång vilka fantastiska fåglar som jag har haft glädjen att få bevittna när de flyger ut över vår vackra Bohuslänska natur. Jag brukar alltid slå ett slag för fågelcentralen och deras arbete varje gånga som jag har möjlighet till detta på föredrag och liknande. För tänk om man inte kunde rehabilitera dessa fåglar på bästa sätt..

Berguv

Berguven flyger ut i det Bohuslänska fjordlandskapet efter ett besök på fågelcentralen.

Som vi all vet så styrs det mesta i världen av pengar och det finns inget som är gratis utan allt kostar. Fågelcentralens arbete är såklart ganska så kostsamt även fast man försöker hålla nere alla kostnader så gott det går. Deras verksamhet är helt beroende av bidrag, ideellt arbete och donationer som de försöker skrapa ihop så gott det går.

Fågelcentralens Kalender 2017

Ett sätt för dem att få in pengar är att de varje år trycker upp en almenacka med fågelbilder som de säljer och på så vis får in en liten slant. Många bäckar små som det heter men jag har hört att dessa kalendrar brukar dra in en betydande summa till deras verksamhet. Försäljningen av kalendern är faktiskt deras största inkomstkälla så den är otroligt viktig. Detta är tolfte året de säljer kalender och årets tema är södra Sveriges landskapsfåglar. Vad vore bättre än att hänga en almenacka på väggen med fina fågelbilder och som om inte det var nog så vet man vart alla pengar går. Som jag skrev ovan så blir man alldeles varm i hjärtat när man får se dessa magnifika fåglar släppas ut i det vilda efter en rehab period på fågelcentralen.

Bohusläns landskapsfågel strandskatan, flankerad av lappugglan i Munkedal.

Alla fotografer har såklart ställt upp helt gratis för det är ett sätt för oss att dra vårt strå till stacken. Bohusläns landskapsfågel är strandskatan och där hade man valt en av mina bilder, en bild tagen på en ruvande strandskata. Jag blev såklart oerhört glad för att kunna få vara med och bidra så nu hoppas jag bara att de får sålt en hel hög med almanackor. Ni som är här inne och läser får mer än gärna köpa ett eller såklart flera exemplar för att stödja deras fantastiska verksamhet. Det är bara att gå in på länken nedan så hittar ni all information.

Läs mer om fågelcentralen: http://fagelcentralen.se/index.htm

Direktlänk till försäljning sidan: http://www.kustobsar.se/kalender/

Tack på förhand!

/Ingemar

Älgjakt

I dag startar älgjakten i de södra delarna av landet och många förväntansfulla jägare gav sig ut i morse. Det är såklart massor av förberedelser som kulminerar i denna dagen och såklart de kommande veckorna. Hundarna har tränats, passen har röjts och man har tränat på skjutbanan så både bössa och kroppen fungerar om det blir skarpt läge i skogen.

Älgbana

Älgbana där många har tränat inför älgjakten.

Leucism kontra albinism

Som naturfotograf så skänker man såklart en extra tanke till de vita älgarna i landet som man har tillbringat så många timmar med. Det finns inget i lagstiftningen som fredar dessa från jakt men de flesta jaktlag som har vita älgar på markerna brukar undanta dem från jakt. Fast som med allt annat så finns det anhängare i båda lägren både de som är för jakt och de som är emot jakt. Vad jag står behöver nog ingen fundera på och självklart så bör man spara dessa unika älgar. I bland hör man att de är genetiskt defekta vilket inte är helt sant, de är ju leucistiska och lider inte av albinism. Det är en otroligt stor skillnad för dessa leucistiska djur är precis som vilken älg som helst, frånsett färgen.

En vit tjur i förgrunden med en brun artfrände tätt bakom. Samma art men i två olika färger.

Ett djur som lider av albinism däremot kan ha ett mycket kort liv framför sig då de får problem med flera viktiga kroppsfunktioner bland annat synen. Det är därför som man alltid diskuterar en vit älgs ögonfärg så ingående.

Ståndskall vit älg

Ståndskall på en vit älgtjur med 19 taggar i de djupa Värmländska skogarna 2015.

Vid förra årets jakt fick jag möjligheten att smyga med på ett ståndskall i ett område där det går en stor vit älg. Visserligen hade jag mött denna vita älg redan något år tidigare och haft många möten med han men det var ändå en speciell känsla. Jag kände mig trygg med om det var den stora vita älgen som hunden hade ställt så skulle den inte skjutas för här hade man fredat den.

Ståndskall på vit älg fast älgen tar det med ro den har varit med förut.

I detta fall så var hundföraren relativt säker på att hunden hade ställt en vit älg och dessa skulle som sagt inte skjutas. När vi hade närmat sig ståndskallet i rätt vind och fått det bekräftat att det var den stora vita älgen så togs en serie med bilder. Sedan kom den inte helt enkla uppgiften med att förklara för hunden att den hade gjort ett bra jobb men att vi tar en älg med en annan färg istället. Som naturfotograf har jag många gånger känt att min kameraslutare låter för mycket när jag tar en bild, nu fick jag istället blickar från hunden som undrade varför det inte smäller rejält. Det krävdes lite övertalning men då insåg även älghunden att denna vackra älg skulle få vandra vidare.

Självklart så kom inte älgen till skada på något vis när bilderna togs!

Jag är så otroligt tacksam för varje gång som man håller inne ett skott på dessa få unika individer som finns i landet. De fyller en stor plats i skogen och i mitt hjärta och de gäller att man inte ser dem som en ”defekt” älg utan som den helt fullt frisk älgen det är frånsett färgavvikelsen.

Lycka till på älgjakten men var rädd om de vita älgarna

Varning älgjakt pågår.

Som jag har skrivit tidigare så hoppas jag att även naturintresserade, fotografer och andra som har intresse för dessa vita älgar tar hand om dem. Visst vi kan ju inte skjuta dem men det finns många sätt att uppföra sig dåligt på och tyvärr så är detta ett växande problem. Jag var lite inne på detta i ett inlägg i somras om älgarna:

http://www.ipnaturfoto.se/vit-alg-dimma/

Riksmedia skrev i veckan som gick om några ”turister” eller ”fotografer” som gjorde ett extremt övertramp i Dovrefjell, Norge när de skulle fotografera myskoxar. De gick alldeles för nära och en myskoxe gjorde helt naturligt ett utfall. Som tur är kom ingen till skada men det är detta som jag var inne på i somras.

Ha en fin vecka!

/Ingemar

Livstecken

Som ni vet så har jag sedan en lång tid tillbaka utsett mig till Sveriges sämsta bloggare eller rättare sagt så innehar jag Sveriges sämst uppdaterade hemsida. Det finns såklart många olika anledningar till detta fast i grund och botten så beror det på att jag såklart inte orkar med allt. Försöker vara så mycket som möjligt i skog och mark, sedan så finns det åtagande som måste skötas och dessa får gå först. Januari har varit en fantastiskt månad och vi har haft ett underbart vinterväder med en lång period med åtskilliga minusgrader.

Isen börjar lägga sig i ån där jag som så många gånger tidigare sitter och väntar på utter.

Spännande med spårsnö.

Jag har haft mycket tid ute och är evigt tacksam för all tid jag kan spendera i naturen, och är det spårsnö så finns det så mycket att upptäcka då jag har en förkärlek för att tyda olika spår i snön.

Spårsnön är som en bock som ligger där ute och väntar på att läsas.

Spårsnön är en bok som ligger där ute och väntar på att bli läst.

Vintern blev ju hastigt avbruten men det har varit en fantastisk tid med massor av spännande möten och underbara synintryck. Ibland så glömmer man nästan bort så vacker vinterperioden är för vi har ju så sällan längre perioder med kyla och snö.

Magiskt vinterlandskap vid å kröken.

Full fart.

Om januari månad var spännande så har hela förra året varit mycket givande med massor av händelser och möten i naturen. I bland så kan jag känna att det blir lite för mycket vid sidan av och man orkar inte med allt och som jag skrev högre upp så då får hemsidan stå tillbaka. Det gäller nog att ta det mesta i livet med en klackspark så blir nog allt mycket lättare och jag har tackat nej till otroligt många förfrågningar av alla dess slag. Det kan ju kännas tråkigt men som ni märker så varken jag hinner eller orkar med och då är det bättre att tacka nej och ta några steg tillbaka.

Ett urval av artiklar som jag har skrivit under 2015.

Tänk så fort tiden går och det är snart dags att lyssna efter lärkor, tranor och alla de andra härliga vårfåglarna. Ja, detta var i alla fall ett litet livstecken och jag hoppas att de kommer lite oftare från mitt håll under våren.

Må väl!
/Ingemar

God Jul – Merry Christmas

Nog längtar man efter en riktigt vit jul, Hunneberg Västergötland 2010.

Jag har allt för ofta skrivit att tiden bara rusar iväg och nu har den helt plötsligt gjort det igen och det är redan julafton. Som ni märker så hinner jag inte riktigt med att sitta framför datorn i den utsträckningen jag vill efter som jag är så dålig med att uppdatera min hemsida.

Räven raskar….

Vi har inte fått något som kan räknas som vinterväder ännu och i skrivande stund visar kvicksilvret +10 grader vilket nästan känns som en vanlig midsommarafton.

Havsörn i vinterfond.

Hoppas verkligen att vi kommer att få lite vinter i januari och februari för det hör verkligen till och det blir så ljust och fint när Kung Bore bäddar in hela landskapet i snö.

Vill passa på att önska alla som tittar in här eller som jag på ena eller andra viset har kommit i kontakt med under året en riktigt God Jul!

/Ingemar