Kungsfiskare, en av våra vackraste fåglar

Kungsfiskaren, en färgklick i vår svenska fågelfauna.

Kungsfiskaren, en färgklick i vår svenska fågelfauna.

Kungsfiskaren är en av våra vackraste fåglar som vi har i Sverige, det kvittar om man inte är så fågelintresserad så reagerar man direkt när den snabbt svischar förbi över åns vatten. Oftast upptäcker man kungsfiskaren när den snabbt flyger över åns vatten som en blå svetslåga, inte sällan har man blivit förvarnad om att mästerfiskaren är på gång på grund av dess läte. Kungsfiskarens läte kan liknas vid en hög vissling och har man väl lärt sig det så misstar man sig aldrig. Den är ju oerhört färggrann och ger ett exotiskt intryck så det är inte så konstigt att den väcker uppmärksamhet även bland dom som inte är så fågelintresserade.

Tålmodigt sitter mästerfiskaren och väntar.

Tålmodigt sitter mästerfiskaren och väntar.

Vackert utseende och ett fascinerande liv.

Det är inte bara kungsfiskarens vackra utseende som lockar och väcker intresse utan hela livet runt omkring den. Jag har ju alltid sedan barnsben trivts vid olika åars mörka vatten i jakten på fisk som metades upp och ibland så både man hörde och såg denna juvel. Självklart så väcktes intresset direkt för denna vackra fågel och som inte det var nog att den var vacker så var den ju där av samma anledning som mig vilket var att fånga fisk. Kungsfiskaren kan sitta stilla under väldigt långa perioder och vänta på att en mindre fisk skall komma förbi inom avstånd från utsiktsplasten så den kan fångas med ett snabbt dyk.

Filmen ovan visar att kungsfiskaren egentligen inte sitter så stilla när den spanar efter fisk utan den är mycket aktiv med blicken. Den gör säkert såhär för att kunna se igenom vattenytan bättre och för att kunna bestämma avståndet till en eventuell fisk. Sitter fågeln på en större gren så kan den snabbt som bara den springa i sidled med sina små fötter så man nästan brister ut i skratt, det märks så väl när den har fått syn på något för den kan verkligen bli uppspelt. Troligen så är det ingen större risk att den skrämmer fisken nedanför då kungsfiskarens favoritgrenar brukar var ungefär en meter över vattenytan. Sedan tror jag inte att småfiskarna förväntar sig en attack från ovan utan de är nog mer observanta på abborre och små gäddor som kan lurpassa på dem.

Kungsfiskaren vänder fisken genom att kasta upp den i luften.

Kungsfiskaren vänder fisken genom att kasta upp den i luften.

 

Vänder alltid fisken.

Kungsfiskarens dolkformade och relativt långa näbb är avsedd för att fånga fisken och inte dela på bytet så den sväljer alltid fisken hel. För att kunna göra detta så bedövar den fisken genom att slå den hårt i grenen den sitter på vid flera tillfällen. Alla fiskar har både bröst och ryggfenor och om den lille mästerfiskaren sväljer fisken med stjärten först så kommer dessa fenor att ställa sig upp och därmed fastnar fisken i kungsfiskarens svalg. Detta innebär att fisken alltid sväljs med huvudet först och för att vända fisken rätt i näbben så måste kungsfiskaren kasta upp den i luften. Detta uppfattar man nästan aldrig med blotta ögat men med kamerans hjälp kan man frysa en rörelse till några tusendelar av en sekund.

Kungsfiskare med nyfångad fisk.

Kungsfiskare med nyfångad fisk.

Det är inte svårt att bli helt fängslad av denna underbara fågel som lever ett relativt undanskymt liv under trädens grönskande lövverk. Precis som med rådjur så har jag enormt mycket bilder på kungsfiskare men det går ändå inte att låta bli att fotografera dem och studera dem ännu mer. Något som är mycket glädjande är att vi har haft några bra år på rad där kungsfiskarna har haft stora framgångar med sina häckningar. Vi hade ju några hemska vintrar med is och snö på rad för 4-5 år sedan vilket decimerade beståndet hårt men just nu så känns framtiden ljus för denna lilla juvel.

Ha en fin vecka!

/Ingemar

 

 

 

Kustlabben en tjuv i skärgården

Det är alltid lika roligt när man träffar på kustlabben i det ytterst kustbandet i Bohuslän och det brukar ju bara hända några gånger per år som man lyckas få bilder på dem. Det är inte så svårt att få syn på dem under riktigt blåsiga perioder men dessa blåsiga perioder brukar inte bjuda upp till bra fotograferingstillfällen.

Kustlabben drar snabbt förbi i de yttersta delarna av fjordlandskapet.

Kustlabben drar snabbt förbi i de yttersta delarna av den bohuslänska skärgården.

Kustlabben en tjuv i skärgården.

Jag har försökt att vara ute lite mer med båt när jag har fått tillfälle och detta bottnar såklart i alla observationer av valar som är gjorda under sommaren. Sedan så skall det mycket tur och träff till för att få syn på en val under en ”riktad” tur men det finns så mycket annat att njuta av och såklart fotografera. Oftast så upptäcker man kustlabben antingen när de sitter relativt högt och spanar efter till tänkta ”offer eller när de fajtas i luften med sina offer. Kustlabben fångar vanligtvis inte sina egna byten utan stjäl av andra vilket man brukar benämna kleptoparasitism. När labben ser en annan fågel och oftast är det tärnor eller måsar som har haft fiskelycka så attackeras dessa i luften tills de tappar eller rent utav spyr upp sitt byte. Detta går oerhört fort och fåglarna försvinner snabbt från platsen då offret hela tiden försöker fly från kustlabben.

Kustlabben sitter och spanar efter nästa offer.

Kustlabben sitter och spanar efter sitt nästa offer.

Kustlabbarna finns olika morfer vilket innebär att vissa individer är väldigt mörka med andra kan vara påfallande ljusa i sin fjäderdräkt (mina bilder visar mörka fasen). Det finns säkert flera häckande par i yttersta havsbandet i Bohuslän men dessa fåglar lever ett anonymt liv då de måste hålla till långt från störande båtfolk som går iland på öarna. Precis som med många av våra andra fåglar så märks det direkt om man kommer för nära häckande labbar då de kan vara riktigt aggressiva i sitt häckningsområde. Jag kände till ett par för flera år sedan men de har slutat att komma tillbaka till sin ö långt ut vid de yttersta skären, säkert på grund av det ökande båtlivet.

Närkontakt med kustlabb.

Närkontakt med kustlabb.

Artdatabankens – rödlista

Den mänskliga störningen är troligen en av orsakerna till att kustlabben har minskat i landet de senaste åren.  Artdatabanken bedömde vid den senaste uppdateringen av deras rödlista att kustlabben har statusen Nära hotad ”NT” vilket är ett steg tillbaka i fel riktning mot föregående listor där den vid flera tillfällen har klassats som Livskraftig ”LC”. Tyvärr så tror jag att vi i framtiden kommer att få se mer av dessa problem med vårt utökade friluftsliv som slår mot vissa arter av både djur och fåglar.

Kustlabben med sin karaktäristiska långa stjärt.

Kustlabben med sin karaktäristiska långa stjärt.

Må väl!
/Ingemar

 

 

Salskrake

Det är sällan som man får tillfälle att verkligen både studera och fotografera salskraken på närmare håll då den alltid brukar hålla sig på behörigt avstånd. Den salskrakshane som lät hormonerna ta överhanden i våras då den fattade tycke för en kniphona i Vargön var ju ett undantag. Den uppvaktade en knipa under en dryg månads tid och jagade bort alla rivaler från kniphonans närhet. Jag har skrivit om detta tidigare i inlägget Triangeldrama men här kommer några bilder på enbart salskraken som jag inte har skrivit om.

Salskrake med frisyr som Jaromir Jagr.

Salskrake men en frisyr som skulle imponerat på ishockey legenden Jaromir Jagr

Salskrake men en frisyr som skulle imponerat på ishockeylegenden Jaromir Jagr.

Fåglar är så otroligt fascinerade och jag försöker lägga mer tid på dem än jag har gjort den senaste 3-4 åren. Det finns så mycket att lära sig och att upptäcka med dem, när man sedan lägger till fotograferingen så får allt en dimension till. Går jag ännu längre tillbaka i tiden så fotograferade jag oerhört mycket fåglar men de senaste åren så har ”konstiga” projekt tagit överhanden och fåglarna har fått stå tillbaka.

En bild på samma "tema" som ovanstående men vid ett annat tillfälle och den ger ett kallare intryck.

En bild på samma ”tema” som ovanstående men vid ett annat tillfälle och den ger ett kallare intryck.

Det var oerhört tacksamt att vid flera tillfällen kunna få fotografera salskrakshanen på relativt nära håll utan att den för den delen blev störd. När det gäller kärlekslivet så blev det inga avkommor detta året men det finns dokumenterade fall där salskrake och knipa har lyckats och fått ungar, dessa så kallade knipskrakar är såklart mycket sällsynta och får ett säreget utseende.

Det gäller att hålla sig fin  när man är i friar tagen.

Det gäller att hålla sig fin när man är i friar tagen.

Må väl!

/Ingemar

 

 

 

Regn och åter regn

Räven försöker skaka av sig nattens regn.

Räven försöker skaka av sig nattens regn.

De senaste dagarna har regnet mer eller mindre bara öst ner, så det har blivit lite mer tid framför datorn än vanligt. Det finns som vanligt en hel del med bildredigering och liknande att göra då detta alltid kommer efter då man försöker vara ute så mycket som möjligt.

Räven visar hur vädret har sett ut de senaste dagarna..

Räven visar hur vädret har sett ut de senaste dagarna..

Vi får hålla tummarna för att det snart blir lite bättre väder och man kan få styra upp några projekt med kameran. Jag har varit iväg på en hel del fågelfotografering den senaste tiden och ju mer man fotograferar fåglar ju mer fascinerad blir man av dem.

Ha en fin vecka!

/Ingemar

Ringmärkning av tornfalk

Som vanligt så springer tiden iväg och nu har de flesta av årets tornfalkar lämnat sina holkar för att pröva sina vingar. Det är alltid lika roligt och spännande att få inblick i de olika fågelarternas liv och det finns alltid så mycket att både se och lära sig.

Ringmärkaren mäter längden på vingen.

Ringmärkaren mäter längden på vingen.

Det har varit ett jätte bra år för tornfalkarna i mellersta Bohuslän och Dalsland med över 60-talet konstaterade häckningar.

Tornfalken får sin ring under högljudda protester.

Tornfalken får sin ring under högljudda protester.

Om kattuggleungarna är lugna och relativt tysta under ringmärkningen så är det tvärt om med tornfalksungarna. Falkungarna protesterar högt under hela tiden som de blir hanterade även fast det sker både skyndsamt och framför allt med van och varsam hand.

Jag har i ett inlägg om kattugglorna visat bilder på ett modifierat metspö som används för att inventera de olika holkarna. Detta sparar otroligt mycket tid och arbete på alla sätt och vis, den fysiska ansträngningen är obefintlig för att titta in i en holk. Denna inventeringsmetod fungerar lika bra i tornfalksholkarna då man bara vinklar kameran lite för att få full inblick i holken.

Inventering av en tornfalksholk med hjälp av metspökamera, det går otroligt snabbt och störningen blir minimal. Bildmaterialet ligger till grund för att säkert konstatera häckning och för att bedöma storleken på ungarna så ett datum för ringmärkningen kan bestäms.

Det är inte bara tornfalken som fattar tycke för en öppen holk på en ladugårdsvägg.

På länken nedan finns ett inlägg om inventering av kattuggleholkar:

Inventering av uggleholkar

Må väl!

/Ingemar

 

Stormfågel

Under en blåsig period i juni hade man observerat två lunnefåglar från personfärjan Carl Wilhelmson som trafikerar leden Lysekil – Fiskebäckskil i Bohuslän. Under samma period hade det även varit en stormfågel synlig i området runt södra hamnen i Lysekil. Den stormfågel drog ut mot öppet hav senare under samma kväll precis som lunnefåglarna tycktes ha gjort. För att vara på säkra sidan tog jag en långtur under följande dag i finvädret, vilket resulterade i ett möte med en annan stormfågel. Tyvärr så syntes inte lunnefåglarna till varken innanför eller utanför Lysekils området.

Stormfågel i Gullmarsfjorden.

Stormfågel i Gullmarsfjorden.

Stormfågeln häckar i arktiska eller så kallade subarktiska områden som till exempel Färöarna, Spetsbergen, Island och nord Norge så det brukar krävas en blåsig period för att man skall få se dem relativt nära land här på västkusten. Den liknar en trut eller fiskmås för det ovana ögat men den är mycket kompaktare i kroppen och trotts liknade utseende så är stormfågeln inte släkt med dem. Kommer man nära en stormfågel så lägger man direkt märke till dess karaktäristiska näbb.

Stormfågelns har verkligen en speciell näbb.

Stormfågelns har verkligen en speciell näbb.

Havhest

Stormfågeln kan bli mycket gammal och det finns dokumenterat fåglar som har blivit så gamla som 40 år. Födan består främst av levande eller döda havsdjur främst fiskar och långt ut till havs så brukar stormfåglarna vara en ständig följeslagare till de större fiskebåtarna. Stormfågeln flyger på stela vingar och kan förflytta sig oerhörda sträckor vid blåst, i vårt grannland Norge så heter den havhest vilket fritt översatt blir havshäst.

Stormfågeln ligger och både vilar och putsar sig.

Stormfågeln ligger och både vilar och putsar sig.

Då jag tidigare sportfiskade en del så har jag träffat på stormfågeln på mycket nära håll vid ett flertal tillfällen vid fiske turer utanför bohuskusten. När man befinner sig i en båt så är stormfågeln mycket sällskaplig och nyfiken vilket egentligen inte är så konstigt då det kan finnas något att äta ombord.

Vilande stormfågel i Gullmarsfjorden.

Vilande stormfågel i Gullmarsfjorden.

Just denna stormfågeln verkade pigg och den lämnade platsen efter ungefär ett halvt dygns vila i fint väder. Det tråkiga är ju att ofta som det blåser in fåglar så är fåglarna i dåligt skick men här räckte det med lite vila för att den skulle vara med i matchen igen.

(jag testar att visa bilder på ett annat vis för att de skall vara synliga i större format när man klickar på dem. sedan får man ta bakåt i webbläsaren)

Må väl!
/Ingemar

 

 

I löv You

Jag har lagt mycket mer tid på fåglar i år än tidigare år och visst har det blivit lite bilder men den mesta tiden är lagt på holkar och inventering av diverse fågelholkar (se tidigare inlägg). Detta resulterar nästan aldrig i bilder men det känns ändå bra att bjuda tillbaka något till naturen som skänker så mycket glädje och upplevelser. Tänk om alla som har natur och fågelintresse kunde förstå vilken bostadsbrist det råder i naturen…

Vit älg i Munkedal

Ja, bara för att det har blivit mycket tid med fåglar så har jag inte glömt av min gamla kärlek, den vita älgen i Munkedal. Den har blivit mycket svårare än den har varit tidigare år men detta har säkert inte så mycket med älgen att göra utan att det inte finns eller har funnits lockande grödor på åkrarna. I maj månad under lövsprickningen bjöd den på flera fina möten och härliga stunder.

I Löv You

Den vita älgtjuren i Munkedal äter löv.

Den vita älgtjuren i Munkedal äter löv i maj månad.

Under perioden som den skiftade vinterpälsen så såg den verkligen ut som en slagen hjälte, så tidigt på året är hornen väldigt små. Som tur är så kan hornen växa upp till 20 mm per dygn under gynnsamma perioder, det som styr hornens tillväxt är könshormoner och tillväxthormonerna. Vi får väl se hur stora horn han får framåt höstkanten förra året så var han en udda tiotaggare, dvs han hade fyra taggar på en sida och fem taggar på den andra.

Den vita älgen har fällt delar av vinterpälsen som kommer att ersättas med den tunnare sommarpälsen.

Den vita älgen har fällt delar av vinterpälsen som kommer att ersättas med den tunnare sommarpälsen. Under denna period så ger han ett rosa och nästan ett slitet intryck.

Det är alltid lika roligt varje gång som jag träffar på min bleka vän och gissningsvis har jag haft över hundra möten under årens lopp och jag kan aldrig titta mig mätt. Fotografisk och filmmässigt så känns det som jag är ”klar” med Munkedals älgen och både denna och de andra vita älgarna i Sverige har fått ett uppsving av all publicitet. De vita älgarna har fått nyfunnet intresse bland alla naturfotografer och de kommer säkert att dyka upp i många olika sammanhang fram över.

Jag har ju haft glädjen att få levererat bilder och filmsekvenser till allt från lokala tidningar, kommunen, Världsnaturfonden, Sveriges Radio, Sveriges Television med flera, till så stora tidningar som Tyska Bild som trycks i över två miljoner exemplar. De mest minnes värda stunderna med media var när jag gjorde en studio inspelning till en Nyårskrönika för SVT i december 2013 och när jag hade med mig Sveriges radio på spaning sommaren 2014. Det var nästan helt overkligt att sitta i sminket och bli ompysslad för att sedan gå in den största SVT studion i Göteborg och diskutera älgen. Det känns nästan konstigt att älgen har rönt sånt otroligt stort intresse på alla håll och kanter men visst har det varit roligt. Sedan så är jag egentligen inte den där sociala personen som trivs när det är mycket runt mig, jag mår bäst när jag får sitta på en stubbe i skogen för mig själv.

Den vita älgen blickar framåt med tillförsikt.

Den vita älgen blickar framåt med tillförsikt, Maj 2015.

Hoppas att alla som besöker den vita älgen gör det med stor respekt och vördnad, så den slipper ”onödig” störning nu när den har blivit så populär. Det gäller också att man hela tiden uppför sig och respekterar markägarna, boende och jägarna i området. Speciellt gäller detta vid jakttider, att man inte kör på vägar som man inte får eller att man lockas att gena över odlade åkermarker. Ja, egentligen så är detta helt självklara saker men tyvärr så händer det att man stöter på mindre trevliga händelser i naturfotograferingens spår. Det gäller att aldrig göra avkall på sina egna uppsatta etiska regler vare sig mot djuren, fåglarna eller markägare.

Aftonbladets löpsedel, i samband med reportage om vit älg. Detta kommer jag nog aldrig vara med om igen, naturbild på löpet, Juni 2014.

En händelse jag garanterat inte kommer att få uppleva igen med en naturbild. Aftonbladets löpsedel, juni 2014.

Så här skrev Expressen i våras om den vita älgen:

http://www.expressen.se

Såg att mitt radioprogram som Studio 1 gjorde sommaren 2014 om älgen fortfarande ligger ute på nätet, vill ni lyssna så ligger det på länken nedan:

Sveriges Radio, Den vita älgen i Bohuslän.

Må väl, ta hand om varandra och naturen!
/Ingemar

 

 

 

Valtider i Bohuslän

(se även uppdatering, längst ned)

Den senaste tiden har rapporterna om valar i Bohuslän duggat tätt, det har rapporterats om späckhuggare utomskärs utanför bohuskusten vid flera tillfällen. Första rapporten kom i slutet på maj då några seglare såg en flock på tre individer sedan har det rullat på och flockar med så många individer som åtta stycken späckhuggare har dokumenterats.

Grindvalar i Kungshamn.

Under söndagen den 21 juni fick räddningstjänsten flera samtal om späckhuggare som hade fastnat under en trampolin vid Wiggersviks camping. Dessa späckhuggare avfärdades som tumlare som var på lekhumör, det troliga är att det var grindvalar då det under måndagen kom rapporter på grindvalar på exakt samma ställe. Jag var där sent på måndags kvällen och kunde konstatera att det var en grindval i viken utanför Wiggersviks camping och den hade ett mycket märkligt beteende. Något som man också reagerade på var att valen såg ut att vara insjunken bakom blåshålet vilket borde tyda på undernäring som har tärt på späcket i området.

Bild tagen sent på kvällen vid Wiggersviks camping där man tydligt ser att valen är undernärd.

Bild tagen sent på kvällen vid Wiggersviks camping där man tydligt ser att valen är undernärd.

Grindvalen rörde sig på en mycket begränsad yta inne i viken vid Wiggersviks camping under hela tiden som jag var på plats.

Film från måndagskvällen den 22 juni, vid Wiggersviks camping.

Grindvalen var synlig i området under hela tisdagen också och klipporna i området fylldes med nyfikna valskådare. Under onsdagen kom rapporter att valen hade lämnat området närmast Wiggersviks camping.

Grindval i Springets fiskhamn.

Den undernärda grindvalen simmar in genom inloppet till Springets, fiskehamn under onsdags förmiddagen den 24 juni.

Den undernärda grindvalen simmar in genom inloppet till Springets, fiskehamn under onsdags förmiddagen den 24 juni 2015.

Under onsdags förmiddagen såg jag när den mycket undernärda valen simmade in i springets fiskehamn i Kungshamn. Vid ett tillfälle är jag säker på att jag såg ytterligare en grindval, det som skiljer dem åt är att den andra grindvalen ser ut att ha bättre hull. Den grindvalen vill inte simma in i själva hamnområdet, utan den stannar något hundratal meter utanför. Det finns många personer på plats som följer valens öde då den simmar längre och längre in i hamnområdet. Flera personer vittnar om att de har set minst två valar inne i området och vid något tillfälle ropar en folksamling, -”de är två”! Det finns även ortsbefolkning som är ganska säkra på att det kan ha varit så många som tre olika individer i hamnområdet. Min uppfattning är att det bara rör sig en grindval inne i hamnområdet då jag har granskat flera hundra bilder som jag har tagit. Det går mycket enkelt känna igen denna sjuka individ från kvällen vid Wiggersvik och när den kom in i hamnen, den har nämligen två distinkta hack i ryggfenan.

Grindvalen kommer mycket nära kajkanterna.

Grindvalen kommer mycket nära kajkanterna.

Strandningen är oundviklig.

Bilden känn som om den kommer från en av filmerna i serien hajen. Stor ryggfena långt in i ett hamnområde.

Bilden känns som om den kommer från en av filmerna i serien hajen. Stor ryggfena långt in i ett hamnområde, detta kan bara sluta med strandning.

Tyvärr så slutar detta precis som man förväntar sig, grindvalen strandar tillslut längst in och kustbevakningen får rycka ut. De lyckas få ut valen men tyvärr så tar den omgående sikte på ett grund område som ligger vid Tångens badplats istället. Jag har under veckan pratat med flera kunniga personer och alla är samstämmiga i att valen är mycket undernärd och kommer med allra största säkerhet att dö. Det troliga är att valen söker sig in till grunt vatten för att den känner på sig hur illa ställt det är med hälsan. Detta är ett vanligt beteende för valar som skall dö efter som de andas med lufthål så är de faktiskt rädda för att drunkna om simförmågan försvinner, därför väljer de hellre att stranda sig.

Filmsekvens när valen under onsdagen rör sig in i hamnområdet vid Springet, tyvärr så slutar det med strandning längst in sen på kvällen den 24 juni 2015.

Det är med stor sorg och uppgivenhet som jag har bevittnat den undernärda grindvalens öde när den har simmat runt under en dryg veckas tid. Just nu så simmar den fortfarande runt i en grund vik och kommer säkert göra så tills den slutar sina dagar. Den andra grindvalen har inte synts till något mer, kanske försökte den locka med sig sin sjuka flockmedlem till det öppna havet med den undernärda grindvalen är rädd för att där ute gå drunkningsdöden till mötes.

Valfrossan längs bohuskusten fortsätter då man under helgen den 27-28 såg en vikval i området utanför Marstrand. Den valen verkar vara i mycket gott skick och siktades från en sportfiskebåt utomskärs.

Det är många som har följt valen och dess närvaro har rönt stor uppmärksamhet i media, nedan finns några länkar där man kan läsa om den.

GT 23 juni, Grindvalen vid campingen.

Sveriges Radio, 23 juni.

Tidningen Bohusläningen, 25 juni.

Må väl!

/Ingemar

——– Uppdatering——–

Valen har lämnat området, om den har simmat iväg för egen maskin eller om den har avlidit och drivit bort råder det delade meningar om. Om valen har avlidit så borde ett kadaver hittas snart i området annars så får vi hålla tummarna för att den har piggnat på och tagit sig till havs igen. Personligen så vågar jag knappt hoppas på att den verkligen skall ha tagit sig ut på öppet hav igen när den i drygt en veckas tid har cirkulerat runt, runt inne på grundområdena. Det är ju även många experter som har granskat bilderna och konstaterat att den är extremt undernärd, en vecka i hamnområden och vid badstränder gör ju inte saken bättre….

Hoppas att valen klarade sig …….

—————————————

 

Bohuslän får besök av storken

Det händer nästan varje år att Bohuslän få besök av en eller flera storkar oftast så brukar dessa fåglar vara synliga i någon eller några dagar innan de dra vidare. I förra veckan nåddes fågelskådare av ryktet att det skulle finnas vita storkar på en nyslagen vall utanför Kungälv. Sent på onsdagskvällen var fågelskådare på plats och konstaterade att det var två eller eventuellt tre storkar i området.

Det tre vita storkarna håller  på långt håll med kraftigt värmedaller.

Det tre vita storkarna på långt håll med kraftigt värmedaller.

Jag var där tidigt under torsdags morgonen och kunde se tre storkar som putsade sina fjädrar i morgonsolen. Det var mycket kul att se att dessa storkar inte bar på de färgringar som man använder för att märka storkar med, detta betyder att de är födda i det vilda. De verkade vara lite rastlösa och lyfte en kort bit under tiden som vi var där, utan någon synlig störning. Några timmar efter att vi hade åkt så lyfte de igen och drog över motorvägen E:6 på låg höjd vid Kode. Detta var starten på deras resa norrut som enligt rykten slutade i södra Norge. Det finns en observation på tre omärkta storkar i södra Norge under lördagen vilket med största sannolikhet bör vara dessa tre.

Nedan finns en kort filmsekvens från mötet med storkarna men precis som bilden så lider den av både det långa avståndet och värmedaller i luften.

 

Storken och räven

Ett av mina roligaste storkmöten hade jag två kilometer hemifrån i augusti 2009. En stork hade landat på en åker dagen innan och vi var såklart där både på kvällen och tidigt följande morgon. Vi blev väldigt fundersamma när en räv gav sig in i leken som fågelskådare tidigt på morgonen och det var många tankar som snurrade i huvudet en stund. Det hela slutade i alla fall lyckligt med att storken tröttnade och gjorde ett utfall mot räven som lugnt traskade tillbaka till skogen.

Udda morgonmöte i Uddevalla 2009, räv möter vit stork.

Udda morgonmöte i augusti 2009 vid Mollön Uddevalla , räv möter vit stork.

Ha en fin start på veckan!
/Ingemar

Den leucistiska strandskatan

Som många vet så har jag har lagt jätte mycket tid på att fotografera den vita älgen i Munkedal som lider av leucism. Varje möte med den är unikt och man kan aldrig titta sig mätt på den och detsamma gäller när man stöter på fåglar som lider av denna medfödda sjukdom. En tidig morgon i våras så blev jag på långt håll mycket fundersam på vad det var för en fågel som gick på Mollöns badstrand i Uddevalla. När jag kom närmare med bilen så avslöjade siluetten såklart arten och pulsen kunde gå ner igen.

En lecusitiskt strandskata är en mycket ovanlig syn.

En leucistisk strandskata är en mycket ovanlig syn.

Tyvärr så stannade inte strandskatan så länge utan den drog ganska så omgående ut mot Havstensfjorden för vidare äventyr. Jag la lite tid på att försöka få bra bilder på den och var på plats vid några av de följande dagarna men jag såg aldrig till dem mer. Detta är faktiskt första gången någonsin som jag ser en strandskata som lider av denna sjukdomen så för mig är det i alla fall en ovanlig syn.

Det var ingen brist på de vanliga strandskatorna under de följande dagarna.

Det var ingen brist på de vanliga strandskatorna under de följande dagarna.

På fågelmatningen här hemma har vi en gråsparv som också har leucism men det är inte så mycket utan lite på huvudet. Nu hade ju inte strandskatan så mycket heller men man såg verkligen att den saknar den svarta huvan som de andra strandskatorna har.

Må väl!

/Ingemar